Cronstedt var inte ensam bland de militära cheferna att kritisera landshövdingen. Både generalen Johan August Sandels och generallöjtnanten Fabian Wrede uttalade sig med missnöje över Strombergs sätt att sköta sina uppgifter. I en skrivelse från Sandels till Wrede i slutet av maj heter det att Stromberg "...alltid gjör stora svårigheter..." vid anskaffningen av hästar till skjuts.33 Den som kanske konfronterades hårdast med landshövdingen var trots allt generalen Carl von Döbeln. Döbeln var i två omgångar chef för trupperna i Västerbotten. Först i samband med det som skulle bli den från högkvarteret mycket kritiserade utrymningen av Umeå under våren 1809, senare tjänstgjorde han som generalbefälhavare i Västerbotten och Ångermanland efter krigsslutet. I det förra fallet är det omöjligt att verifiera de uppgifter på skarpa motsättningar mellan generalen å ena sidan och landshövdingen och kronobetjäningen å den andra. Uppgifter om detta finns bland annat i Montgomerys historik över kriget.34 Problemet är att det källmaterial som skulle kunna kasta ljus över just dessa händelserna för länge sedan förstörts. I det senare fallet handlade motsättningarna framförallt om de stora förråd av förnödenheter som fanns samlade i Umeå och som nu inte längre behövdes för fältarméns räkning. Under denna andra period i Umeå konfronterades inte Stromberg och Döbeln på samma sätt som tidigare. Generalen hade lovat Wrede att undvika konflikter och försöka samarbeta med landshövdingen. Döbeln lät utdela förnödenheter till lokalbefolkningen vilket aktivt understöddes av landshövdingen. Att Stromberg på detta sätt lät Döbeln agera inom ett ansvarsområde som egentligen var hans skulle kunna tyda på att landshövdingen handlade med länsinnevånarnas bästa för ögonen och bortsåg från sin egen prestige.35 192
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=