dingen i olika ärenden. De frågor som dominerade var skjutsen och provianteringen av de trupper som stod under Cronstedts befäl.28 Ett av föremålen för Cronstedts missnöje var landshövdingens oförmåga att skaffa den Karelska kavallerikåren inkvartering norr om Umeå. Mellan raderna i de många skrivelser som behandlar frågan kan man utläsa Cronstedts illa dolda irritation.29 I april beklagar sig Cronstedt över att han varit tvungen att överbetala skjutsbönderna och ge dem 24 skilling banco per dag då landshövdingeämbetet inte lyckats skaffa fram hästar.30 Cronstedt hade ytterligare synpunkter på landshövdingens sätt att sköta kronoskjutsen. I princip skyller han kapitulationen vid Skellefteå på Strombergs oförmåga att sköta transporterna: "Genom beständigt gjorde svårigheter vid anskaffningen af skjuts hästar för att transportera proviant till Skellefteå ha jag varit nödsakad att icke allenast förminska därvarande styrka utan och måst draga ut i det längsta med afsändningen af de Troupper dit skulle till förstärkning afgå, hvarigenom händt att fienden med en Öfverlägsen styrka drifvit våra ifrån Skellefteå hwilka nu äro under full retraitte ett bevis att hästar i landet måtte finnas är då en fiende med större styrka kan fram komma och föra sine behofver med sig..."31 Cronstedt menade sig även ha funnit bevis för att det visst inte var omöjligt att få tag på de hästar som behövdes - ryssarna kunde tydligen förflytta mycket större truppstyrkor än de svenska genom Västerbotten. Här kan man bara konstatera att ryssarna helt enkelt hade andra möjligheter än de svenska myndigheterna att hota med våld och straff. En ockupationsmakt kunde lägga helt annan kraft bakom sin krav. Hur som helst anbefallde Cronstedt med stöd av Wrede att antyda för landshövdingen "...att med mera drift och skyndsamhet, än härtill skedt..." skaffa fram hästar.32 191
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=