Kronobetjäningen i Västerbotten hotades också med arrestering och rättsliga påföljder om den inte gick Klingstedt till mötes i dennes arbete att förse armén med förnödenheter.18 Stromberg uppmanades också se till att allmogen betalades för deras skjuts. Klercker hade fått klagomål på att allmogen inte fått den betalning de var berättigade till i tid, vilket var landshövdingens ansvar. Den kritik som Klingstedt hade framfört mot Stromberg fick denne aldrig ta del av trots att landshövdingen hos Klercker begärde att få en avskrift av det brev som innehöll Klingstedts klagomål.19 Nästa stora konflikt blossade upp efter det att Finska armén tvingats lämna Finland. Detta skedde under november 1808. Armén fanns nu samlad i norra Västerbotten och efter en omorganisation talade man nu inte längre om Finska armén utan om Norra armén. Stromberg varnades nu av kungen. Någon gång under den andra hälften av januari 1809 nåddes Stromberg av en skrivelse från Gustav IV Adolf. Brevet var ett resultat av de klagomål som inkommit till kungen på landshövdingens sätt att sköta sina plikter. Av skrivelsen framgick att det var generalbefälhavaren över Norra armén, det vill säga Klercker, som underrättat Kungl. Maj:t om att vid "...verkställandet af de proviant transporter och andra handräckningar som för nämde Armees underhåll..." hade Stromberg lagt "hinder och svårigheter" i vägen.20 Stromberg uppmanades att se till att några fler klagomål inte inkom om han ville behålla sitt ämbete. Mycket kort efter den kungliga varningen av Stromberg startade en livlig diskussion och brevväxling mellan landshövdingen och krigs187 Kunglig varning och dragkampen om provianttransporterna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=