Det andra synsättet domineras av uppfattningen att Stromberg försökte skydda bönderna. Han framställs som de svagas beskyddare mot överhetens orimliga krav - en bondevän. Landshövdingen kände sitt län och dess innevånare och vad dessa klarade att prestera. De som anser att denna bild är riktig vill betona Strombergs agerande för böndernas intressen. Anhängarna av detta synsätt frikänner även landshövdingen från all skuld till det militära nederlaget i kriget. Denna syn på Stromberg är särskilt starkt förankrad lokalt i Västerbotten.14 Den tredje tolkningen går ut på att landshövdingen handlade utifrån landshövdingens ställning som kungens man och länets representant gentemot kronan. Bilden av landshövdingens agerande blir här mer nyanserad. Drivkraften var inte att agera för bönderna utan att uppfylla regelverket. Stromberg försökte i en svår situation göra det bästa av situationen.15 Mot bakgrund av det vi vet om landshövdingens ansvarsområden och hans formella ställning i förhållandet till militären blir det lättare att förstå konflikten mellan Stromberg och militären. Motsättningarna började tidigt. Den första riktigt stora tvisten uppkom under hösten 1808. I början av november 1808 skrev generalen Klercker, då chef för Finska armén, till landshövdingen Stromberg. Brevet inleds: "Utaf ÖverJägmästaren Klingstedts inKomne Rapport har jag med största missnöje inhämtat at Herr Baron och Landshöfdingen m. m. icke allenast försummat at lämna bemälte Klingstedt den skyndsamma och Kraftiga handräckning som den honom anförtrodde och anbefalte 185 Konflikten med krigskommissariatet
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=