komma om all sin wälfärd, när de icke blifwa af sine medbröder wederbörligen understödde..."10 Brister i organiserandet av durchmarscherna framhålls här som en mycket viktig orsak till många bönders svåra situation. Det krävdes att skjutsen delades lika på alla bönder. Landshövdingen skulle också se till att "...Allmogen icke allenast niuter richtig betalning, utan ock ingen oförrätt och öfwerwåld tilfogas...".11 Tåg- och kvarterordningen skulle under alla förhållanden följas på landshövdingens ansvar. Under kriget kretsade mycket kring transportproblemen. Landshövdingens roll som organisatör av skjutsen åt militären var av avgörande betydelse. Durchmarscherna reglerades i början av 1800-talet i 1791 års Tågordning och tillägg till denna. I denna förordning framgick i detalj hur marscherna skulle genomföras och administreras. Problemet var bara att det var svårt att leva upp till allt detta mitt i krigets kaos.12 Synen på Stromberg och hans agerande under kriget 1808-09 har varit lite olika. Tre huvudspår går att urskilja. Den första bedömningen går i linje med statsmaktens dom över Stromberg. Han försökte inte i tillräckligt hög grad stödja krigsansträngningarna. Militärens klagomål var berättigade då det svåra försörjningsläget för armén till stor del berodde på att landshövdingen inte vidtog tillräckliga åtgärder för att avhjälpa det. Genom sitt agerande bidrog han till det militära nederlaget. Denna syn på Stromberg framgår bland annat i generalstabsverket Sveriges krig åren 1808-1809 som är det mest omfattande arbetet om kriget. 184 Olika förklaringar till Strombergs handlande
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=