sätt att han hade militär bakgrund, vilket ungefär hälften av landshövdingarna hade vid denna tid.3 Landshövdingens uppgifter och ansvarsområden vid tiden för kriget 1808-09 ges i landshövdingeinstruktionen från år 1734. Största delen av landshövdingeinstruktionen handlar om kronans ekonomiska intressen. Andra viktiga delar var landshövdingens ansvar för lag och ordning, kontrollen över kyrkan och att han skulle verka för att näringslivet utvecklades i länet. I instruktionen framgår tydligt landshövdingens dubbla roll som både kronans företrädare i länet och bevakare av länets och dess invånares intressen. Instruktionen var så vagt formulerad att den på många punkter inte gav något verkligt stöd åt ämbetsutövaren. Det innebar på samma gång att landshövdingen inte kunde skydda sig bakom instruktionen. I händelse av en konflikt mellan statsmakten och lokalsamhällets intressen hamnade landshövdingen i skottlinjen. Detta är de dubbla rollernas problematik. Pär Frohnert är en av dem som studerat den svenska lokalförvaltningen under 1700-talet. Han menar att vad landshövdingen gjorde av denna sin dubbla roll berodde mycket på hans egen personlighet, vilket öppnade för att instruktionen kunde tolkas mycket olika.4 Maria Cavallin uppmärksammar i sin forskning ämbetsmannaidealet och bilden av ämbetsmannen i Sverige 1750-1870. Hon menar att en viktig förändring av ämbetsmannaidealet och vem ämbetsmannen var lojal mot inträffade under 1800-talet med början under 1700-talets andra hälft. Tidigare hade lojaliteten mycket starkt riktats mot kungen personligen och i förlängningen handlat om att ämbetsmannen fått förtroendet att ta del av den kungliga och gudomliga makten. Under 1700-talets andra hälft förändras detta till att mer bli en fråga om att vara lojal mot plikten och det regelverk som fanns. 1809 framstår som en vattendelare. Detta år inträffar en mycket viktig förändring: 182
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=