inflytande i denna del av länet.1 I praktiken delades länet då det var svårt för Stromberg att hålla sig informerad om förhållandena i norr. Under kriget kom landshövdingen att tvingas jämka arméns krav på förnödenheter och skjuts med allmogens behov. Den 21/1 1809 skrev han till chefen för den svenska armén i Norrland, Nathanael af Klercker: "...ehuru gärna jag i alla affseenden bidrager till Arméens bestånd, kan jag icke annat än önska Allmogens uprätthållande, emedan båda desse pligter mig åligga och därjemte för mig oskiljaktliget förenade..."2 Passusen avslutar ett längre brev i vilket Stromberg uttryckte sin oro över att armén alltför hårt utnyttjade de lokala resurserna i länet och på så sätt, i värsta fall, riskerade att utlösa hungersnöd. Likaså menade landshövdingen att en konsekvens av att allmogen pressades för hårt skulle bli att armén vare sig fick några förnödenheter eller någon assistans med hästtransporter. Stromberg ansåg att han var tvungen att beakta både arméns krav och allmogens behov. Det är uppenbart att han därmed ansåg sig ha dubbla lojaliteter, eller roller, att ta hänsyn till. Hur klarade Stromberg denna balansgång? Enligt statsmakten mycket dåligt. Stromberg utsattes både för kunglig varning under pågående krig och revision efter kriget för sitt sätt att administrera länet och leda krigsansträngningarna. Till sist entledigades han från sin post bland annat som ett resultat av den kritik som riktats mot honom från krigsmaktens sida. Det är i mångt och mycket det för Stromberg så fatala slutet som har fångat eftervärldens intresse. Antalet avsatta landshövdingar genom historien är inte många. Att entlediga Stromberg var en extraordinär åtgärd från statsmaktens sida. Trots detta är det egentligen inte själva avsättandet som är mest intressant. Detta kan, vilket det finns anled180
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=