168 De resultat som jag tagit fram rörande förvaltningen som ett forum för konfliktlösning under 1700-talet kan stimulera till att samma frågor ställs för 1600-talet. Generellt är det så att frihetstiden genom riksdagens starka ställning avvek både från perioden fram till 1719 och gustaviansk tid. Under dessa epoker måste förvaltningskanalerna ha varit av ännu större betydelse, så vida centralmakten tillät undersåtarna att utnyttja dem. Jag är visserligen något sämre orienterad i litteraturen rörande 1600-talet men det är inte bara mitt intryck att forskningen rörande de aktuella frågorna är betydligt mindre.37 Ett viktigt undantag är Anders Floréns avhandling där konflikterna mellan bruksägare och smeder får en ingående behandling. Smederna vid Jäders bruk hade ingen tillgång till riksdagsbesvären för att driva sina intressefrågor. Istället fick man använda sig av suppliker till kollegierna samt till Kungl Maj:t. I vissa fall gick klagomålen via landshövdingen, men som framgick ovan fanns det ännu inget förbud att vända sig direkt till Stockholm. Smederna gjorde även personliga uppvaktningar hos kungen. Över huvud taget använde man olika vägar för att föra konflikterna vidare. Florén har flera fall som ledde till att Kungl Maj:t tillsatte särskilda undersökningskommissioner med ämbetsmän från kollegierna. I ett fall utmynnade detta i ett privat avtal mellan parterna. På det stora hela försämrades dock smedernas ställning i förhållande till bruksägaren.38 Två mindre undersökningar visar att riksrådet åren 1642-43 även kom att behandla rent lokala intressekonflikter - det kunde vara mellan privatpersoner, församlingar som var missnöjda med sin nya präst, församlingar som var i konflikt med varandra, etc. Generellt sett var det ovanligt att enskilda personer vände sig direkt till Kungl Maj:t. I regel återremitterades sådana ärenden till landshövdingarna. När allmogen skrev till riksrådet uppträdde man ofta i grupp.39 Hur såg det ut på 1600-talet?
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=