157 la domstolarna och inför förvaltningen p.g.a. sin svagare samhälleliga ställning. En av de få studier som finns och som specifikt rör frälsebönderna är Staffans Smedbergs Frälsebonderörelser i Halland och Skåne 1772-76.20 Böndernas agerande syftade till en reglering av dagsverksskyldigheten som för de s.k. hoveribönderna i de gamla danska landskapen var oreglerad och kunde höjas efter frälseägarens eget skön. En trolig orsak till oron var kombinationen av svåra missväxtår i början av 1770-talet och Gustav III:s statsvälvning 1772. Bönderna hoppades på kungens stöd för att förbättra sina villkor. Det är intressant att notera att bönderna valde suppliken för att under det första skedet 1772-73 nå fram till myndigheterna med sina klagomål. Det verkar som frälsebönderna här inte hyste det stora förtroende för häradsrätterna som bönderna i Uppsverige hade (mer om detta nedan). Supplikerna riktades både till landshövdingen och direkt till Kungl Maj:t trots att det senare var olagligt. Vid flera tillfällen sände frälsebönderna iväg deputationer för att framföra supplikerna personligen till kungen, trots att detta måste ha ställt sig mycket dyrbart för dem. I sammanhanget uppmärksammar Smedberg passtvånget som ett möjligt hinder för allmogen att framföra klagomål i Stockholm. Det är dock oklart om de halländska bönderna saknade pass. Bekant är att finska frälsebönder som verkade för samma krav infann sig 'oförpassade' i Stockholm. Man kom på dem, men eftersom de var på hemväg blev de aldrig bestraffade. Vem som för tillfället var landshövding var av stor betydelse för bönderna. Det är uppenbart att bönderna satte sin tillit till dåvarande landshövdingen och han kom också att tala för deras sak inför högre instanser. Han verkade för lokala uppgörelser mellan adeln och bönderna för att reglera dagsverksskyldigheten, men adeln avvisade pro-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=