155 läggningar mellan allmogens representanter och Bergslagen i Falun om brobyggen i socknen. Berg ifrågasatte sin närvaro vid denna "private" sak. Eller hade landshövdingen tänkt sig att Berg skulle uppträda som "de enfaldiga böndernas" ombud? Berg fick landshövdingens order och deltog vid överläggningarna.17 I många fall kunde det uppstå konflikter direkt mellan de lokala ämbetsmännen och det lokalsamhälle de verkade i. Många av dessa konflikter rörde ämbetsmännens indelta löner. En sådan konflikt gällde frågan om allmogen i Säters fögderi skulle få köpa den tiondespannnmål som blev över sedan indelningshavarna hade fått sitt och andra fasta anordningar till olika institutioner hade dragits av.18 Fögderiets allmoge hade sedan slutet av 1600-talet tillerkänts denna rätt till ett gynnsamt pris. 1723 års resolution på allmogens allmänna besvär bekräftade socknarnas principiella företräde till dessa köp men nu efter den rörliga markegångstaxan. I Gagnefs socken dyker frågan upp 1734, när allmogen inkom med en supplik till landshövdingen i Falun. Det är värt att notera att det var sockenstämman som stod bakom. Generellt sett är det hela tiden ett växelspel mellan förvaltning, lokal självstyrelse och domstolar. Nu talades det om att allmogen hade rätt att köpa hälften av de överskjutande tunnorna. Denna rättighet hade inskränkts under åren 1731-33 med "sockenäldstes" medgivande när länsmännen i Västerdalarna fick indelningar i denna spannmål och flera kyrkoherdar fick förläningar. Även de fattiga hade anslagits spannmål. Kronofogden påpekade i sin förklaring att alla fördelningar hade skett enligt landshövdingens dispositioner. Sannolikt bottnade gagnefbornas ansökan också i lokala intressekonflikter inom allmogen. Nämndemännen och "sockenäldste" hade ställt upp på kronans krav på löner och stött en aktiv fattigvård. Gagnefallmogen hade ingen framgång med sin supplik.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=