154 Lokala tvister inom olika sakområden kom att hanteras på skilda sätt. Konflikter rörande storskiftet i Östergötland kom exempelvis helt att handläggas inom häradsrätterna där böndernas ställning var starkare.15 Att skatteköpen togs upp inom förvaltningen förklaras med stor sannolikhet av att kronans intressen direkt var inblandade. På samma sätt verkar konflikter rörande skatterna ha behandlats inom förvaltningen. De initierades genom att enskilda individer eller kollektiv vände sig till landshövdingen.16 Vad gäller storskiftet var kronans intressen inte involverade på samma sätt och centralmakten kunde tillåta att konflikterna hanterades inom lokalsamhället. Som framgått hade de lokala ämbetsmännen ofta en viktig roll som centralmaktens representanter i lokala intressekonflikter. Fogdarna på den lokala nivån var ofta kronans representanter vid olika typer av förhandlingar: syner, skiften, jordrevningar, ägotvister, värderingar vid skatteköp. Även länsmannen (på häradsnivå, i Norrland och Finland vanligen på sockennivå) kunde användas för samma uppgifter. Värt att lägga märke till är att fogdar och länsmän själva hade rätt att sammankalla sockenstämma för att hantera icke-kyrkliga frågor. De uppgörelser som dessa ämbetsmän deltog i kunde försiggå på flera olika plan; från byn ändå upp till länet (det senare fallet exempelvis i samband med bevillningar). Vanliga ämnen som behandlades var allmänningar, indelningsverket, kronohemman, jordbyten, syner och privilegiefrågor. Ämbetsmannen behövde inte alltid uppträda som direkt talesman för kronan; han kunde också vara medlare eller genom sin närvaro bekräfta uppgörelser. Exempel på det senare är de privata avtal som fanns i Dalarna mellan allmogen och Stora Kopparbergslagen. 1734 fick kronofogde Jacob Berg en order från landshövdingen att han och de två länsmännen från Stora Tuna socken skulle närvara vid över-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=