153 Skatteköpen, d.v.s. friköp av kronohemman till skattehemman, under 1700-talet är numera väl belysta. Göran Rydeberg visar i sin studie av skatteköpen i Örebro län att tvisterna helt och hållet hanterades inom kammarkollegiet, och när det gällde bergsmanshemmanen var också bergskollegiet inblandat. Ansökningarna ställdes till kammarkollegiet, men landshövdingarna gjorde de utredningar som låg till grund för kollegiets beslut. Landshövdingens information till kollegiet blev avgörande vid konflikter om skatteköpen. Rydeberg konstaterar att bönderna generellt hade svårare än bruksägarna att göra sig hörda inför kollegierna.13 Per-Arne Karlsson har undersökt skatteköpskonflikter mellan bönder och järnbruk.14 Lagstiftningen gynnade bergsnäringen genom att den hade företräde till skatteköpen , men i praktiken fick bergsintresset svårt att hävda sig. Ärendena delegerades till fogdarna och vanligen drogs även häradsrätterna in vid de viktiga värderingarna. Det är ett markant drag som flera gånger har framkommit i 1700-talsprojektet att bönderna ansåg att deras intressen bättre kunde komma fram i häradstingen, där de genom nämndemännen och tingsmenigheten hade en helt annan närvaro än i förvaltningsapparaten. Även om skatteköpen skulle ske i områden med bergsbruk tillfrågades bergmästaren ofta inte. Landshövdingar och fogdar, som skulle slå vakt om kronans skatter, kom ofta att tala för bönderna mot bergsintressena. De lyckades i stor utsträckning utmanövrera bergsadministrationen. En viss tendens fanns dock att bergskollegiet kom med i beslutsprocessen om konflikterna spetsades till. Karlsson menar att bergsadministrationen fick slåss ur ett underläge. I flera av studierna inom "Centralmakt och lokalsamhälle" har konkurrenssituationerna mellan delar av förvaltningen uppmärksammats. Statsmakten framträdde inte alls som en enhet. Olika samhällsintressen fick stöd av skilda delar av statsförvaltningen som hade specifika egenintressen att bevaka, bl. a. utifrån sina instruktioner.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=