150 dagsbesvär mycket väl kunde förvandlas till en förvaltningsfråga. Kollegiet översände ärendet till landshövdingen i Nyland för utlåtande, men något svar kom aldrig in. Ännu innan landshövdingen hunnit genomföra alla skogsundersökningar ändrade han 1739 uppfattning. Nu utfärdades förbud mot sågning vid det nya sågverket. Sågägarna svarade med en supplik till kammarkollegiet som upphävde förbudet. I andra exempel finner Kuisma ungefär samma mönster. Det startade med privata avtal mellan entreprenörer och bönder; avtalen togs upp vid tingen för att fastställas och blev därigenom kända för eventuella motståndare; ansökan om etablering och motståndarnas suppliker riktades till landshövdingen som gav häradsrätten i uppdrag att göra den föreskrivna syneförrättningen. Genom synen fick lokalsamhällets olika intressegrupper goda möjligheter att framföra sina synpunkter. Trots stora meningsskiljaktigheter ställde sig tingen i flera fall positiva till sågverksetableringarna; landshövdingen gick då på samma linje. Kammarkollegiet utfärdade privilegierna för sågarna. Från 1753 överflyttades beslutsrätten om etablering till kommerskollegiet som skulle utfärda privilegierna efter landshövdingens utredning. Häradsrättens syneförrättning förblev obligatorisk. Som konstaterades ovan hade ståndspersonerna i praktiken bättre möjligheter att hävda sig inför kollegierna och förändringen torde därför ha inneburit en förstärkning av entreprenörsintressena. Betecknande är att de inblandade intressegrupperna försökte göra sig hörda på alla nivåer och i alla faser av beslutsprocessen. Genom att myndigheterna hade en markerad ambition att låta alla berörda intressegrupper komma till tals, kom beslutsprocessen att bli väldigt långsam. Samma mönster har Maud Molander funnit i en tvist om en allmänningsskog i Värmland.8 Flera belägg finns för att parterna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=