147 arena för konfliktlösning, men frågan om det sker någon tyngdpunktsförskjutning från förvaltningens uppgift som kontrollorgan mot konfliktlösningsfunktionen måste också ställas. En annan variabel är författningsläget - vilka regler gällde för konflikthantering inom olika områden där förvaltningen utnyttjades? Här kan man på en gång inflika att gränserna mellan rättsväsende och förvaltning på det lokala planet (på landsbygden) var tydliga. Landshövdingen var fr.o.m. 1635 års instruktion förbjuden att ingripa i domssaker. På hans ansvar låg endast en uppsikt över domstolarna. Undersökningarna får utvisa hur praxis har sett ut. Samtliga dessa aspekter och andra, t. ex. kön, tas med i en diskussion om orsakerna till varför vissa aktörer var framgångsrika, och varför en typ av konflikter utföll på ett visst sätt, etc. För samtliga dessa aspekter är utvecklingen över tid central, och härvid inte minst jämförelsen mellan olika epoker där förändrade institutionella ramar kan misstänkas ha påverkat hanteringen av konflikter i förvaltningen. Frågan om det på samma sätt som inom domstolarna skedde en övergång från "förhandlingsrättvisa" till en mer "professionaliserad statlig rättvisa" bör också ställas för förvaltningen som en arena.1 Hittillsvarande forskning kring ämnet är tämligen begränsad och kronologiskt ojämnt fördelad med en tydlig tyngdpunkt på 1700-talet och där främst frihetstiden. Det är därför naturligtvis ingen slump att Eva Österberg efterlyste synpunkter på problemområdet i sin översikt till nordiska historikermötet i Oslo 1994.2 Min framställning är koncentrerad till 1700-talet. Jag har sett det som min uppgift att försöka dra fram den forskning som redan är gjord inom området och utifrån denna ta fram frågor för hur vi skall gå vidare. Mina egna forskningserfarenheter på detta fält berör i första hand 1700-talet genom min medverkan i det nordiska projektet "Centralmakt och lokalsamhälle - beslutsprocess i 1700-talets Norden". Olika lokala gruppers möjlig-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=