I denna artikel har individerna ägnats endast lite uppmärksamhet, eftersom tonvikten har legat på strukturer och allmänna förbindelser. Det betyder inte, att individerna inte kunde ha en stor betydelse. Betydelsen av borgmästarnas (och rådmännens) egenskaper syns tydligt också i Vasa och även i Gamlakarleby. Skillnaderna mellan städernas förvaltnings- och rättskultur berodde t. ex. på att det i Vasa under lång tid fanns mycket starka köpmanspersonligheter som borgmästare. Den första kungliga borgmästaren hette Per Siulsson, och han var en av de bästa förvaltningsmännen under 1600-talet. Han reformerade rätts- och förvaltningsväsendet i staden på många sätt. Hans verksamhet påminde om Timmes omdaningar i Raumo och Nystad, men i motsats till Timme, hade Per Siulsson goda resultat av sin verksamhet. Per Siulsson och hans efterträdare kunde utveckla stadens förvaltnings- och rättskultur så att rådet var en odiskutabel ledare hela tiden.15 I Gamlakarleby, i motsats till Vasa, fanns bland de första borgmästarna många, som samtidigt var lagläsare på landsbygden. De hade inte särskilt bra möjligheter att förstärka sin ställning i stadens ledning med hjälp av t. ex. handel. På sätt och vis hade de en svag förankring i stadssamhället. Det var mycket lättare att överbrygga lokalsamhällets medvetna eller omedvetna motstånd, om ledaren var "inne" i samfundets uppfattningar eller hade en så stark ställning att han kunde aktivt arbeta som stadens direktör: d.v.s. som kronans övervakare och som verkställare av dess krav, som en länk mellan staten och stadssamhället. För Gamlakarleby finns det bara lite kunskap om borgmästarnas aktiva individuella verksamhet. I ljuset av både samtida uppfattningar och senare forskning kan man komma till en slutsats att de inte hade samma energi som många av deras ämbetsbröder i grannstaden Vasa. 133
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=