Under senare delen av 1600-talet avskedades kungliga borgmästare betydligt mer sällan än tidigare och stora strider var också sällsynta. Bakom dessa företeelser låg det faktum att de största ”kulturskillnaderna” hade utjämnats och borgerskapet hade börjat vänja sig vid livet under den kontroll som utövades av statmakten. Just det var tidigare många gånger orsaken till strider: ”nya ordningens män” ville, kunde eller mäktade inte acceptera det sömniga, långsamma och ”ineffektiva” dagliga livet i sina städer.13 Till slut vill jag ge ett konkret exempel på vad för slags skillnader som kunde förekomma mellan olika städers förvaltnings- och rättskulturer. Föremål för jämförelsen är grannstäderna Vasa och Gamlakarleby, som t. ex. vad ålder och näringsliv angick var mycket lika. Trots det avvek deras förvaltnings- och rättskultur stort från varandra. Om man tar en titt på dessa två städer ser Gamlakarleby mycket ”fredligare” och mera ”harmonisk” ut än Vasa, eftersom det enligt brottsstatistiken inträffade färre brott i Gamlakarleby än i grannstaden. I Vasa registrerades många slagsmåls- och andra våldsbrott, och antalet brott var också annars mycket större än i Gamlakarleby. Gamlakarleby var en fredlig stad därför att kyrkans och religionens betydelse där var kanske starkast av alla finländska städer under 1600talet. Det betyder förstås inte att de andra städerna var ”omoraliska” eller ”okristliga”. Men Gamlakarleby var en av några få städer, där prästerna hade mycket att göra med förvaltningen. I de flesta städer fattades beslut i många fall bara av rådet och borgerskapet. Under 131 Två likadana och ändå så olika städer: Vasa och Gamlakarleby
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=