problemen löstes relativt lätt, men det gäller då händelser där borgmästarna inte har kunnat verkställa statens vilja i särskilt hög grad. Det betydde i sådana fall att det inte blev någon verklig konflikt melllan den gamla och den nya ”kulturen”. Samtidigt innebar detta också att regeringen misslyckades i sin politik rörande stadsförvaltningens utveckling. Det bästa exemplet på en nitisk kunglig borgmästare, som på samma gång krävde för mycket av lokalsamhällets tålamod i ett par städer i den östra rikshalvan, var den f.d. borgaren och handelsinspektören i Åbo, Jochim Timme. Han agerade både i Nystad och i Raumo. Timmes rättframna och ganska tuffa tag i båda städerna förorsakade snart problem. Timme förde med sig nya idéer (= strukturer och processer) som hade utvecklats i Åbo, förbättrade förvaltningen och skärpte kontrollen. Till Raumo och Nystad bl. a. inrättades vid sidan av rådstugurätten en ny domstol, kämnersrätt. Timme utvecklade nya organisationsformer och de nya ämbetsmän som Timme utnämnde (stadsfiskal, tullnär, olika slags syningsmän, med mera) bevakade borgerskapet flitigare än de var vana vid tidigare. Timme alltså skötte sin tjänst just som statsmakten önskade. Invånarna i Raumo och i Nystad var beredda att acceptera bara några få av Timmes planer: de avvek för mycket från de lokala handlingsssätten och de omedvetna djupstrukturerna. Jochim Timme var en främling i båda städerna och han försökte förändra dem i snabb takt - för snabb, vilket väckte starkt motstånd. Till sist måste Timme lämna båda städerna, Åbo hovrätt avskedade honom år 1655 från borgmästarposten i Raumo och efter det avskaffades många av Timmes innovationer. 130
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=