blemfältet.11 T. ex. statens ingrepp (d.v.s. kronans växande inflytande) var trots allt ganska ovanliga. Staten utnämnde visserligen kungliga borgmästare, men vanligtvis tog man hänsyn till stadssamhällets synpunkter - åtminstone delvis. Hänsynslös maktpolitik var ytterst sällsynt.12 Det var fråga om växelverkan, samspel eller/och konflikter mellan staten, medlemmarna av rådstugurätten och invånarna i stadssamhället. Just därför försvarar cirkelmodellen sin plats, eftersom den visar på att alla delar är beroende av varandra. Hur kan de ovannämnda modellerna vara till hjälp, när man undersöker statens utvecklingspolitik i rikets städer på 1600-talet (figur 2)? Praxis i stadssamhällena var under en lång tid det som syns överst ("stadssamhällets - praxis”): strukturer - processer - djupstrukturer. Staten försökte genom de kungliga borgmästarna förändra hela ”kulturen”. På den nedre halvan ser vi, vad det betydde i verkligheten (”statens - normer”). Som man kan se, kulminerade allting just i djupstrukturerna. Om det uppstod konflikter mellan staten och stadssamhället, var orsaken många gånger just den kungliga borgmästarens funktion, när han försökte uppfylla de krav som kronan ställde. Denna ”nya ordning” som kom i samband med tillsättandet av kronans borgmästare var ofta mycket svår för stadsborna att förstå och borgmästaren hamnade ibland i en pinsam situation, där han satt som ”klämd mellan sköldarna”. Det är viktigt att undersöka just de här friktionerna mellan olika ”kulturer”. När kronans krav ökade, kolliderade den gamla och den nya förvaltnings- och rättskulturen med varandra. Då tillkom den situation som Riggs skisserar: ofta det var fråga om problem att förena olika slags ”kulturer” med varandra. Naturligtvis känner man många fall, där 129
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=