anteckningar om ärenden som blev behandlade i rätten, fortsatte man denna här ”goda” praxisen. Processen ändrades och med tiden blev det en del av den urbana förvaltnings- och rättskulturens djupstrukturer. 3. Kulturen (djupstrukturer). Här kunde man kanske använda också termen mentalitet, eftersom ”kulturen” är någonting som man inte är medveten om. Djupstrukturer är just därför svåra att förvandla och de förändrar sig mycket långsamt. Den här tredje delen är den svåraste punkten om man undersöker relationen mellan staten och stadssamhället. När man försökte förändra gamla seder, var det just ”kulturen” som många gånger orsakade de största problemen i lokalsamhället. Det är förstås ganska problematiskt att tala om djupstrukturer och långvariga fenomen, när det gäller städer som kanske grundades först på 1600-talet såsom det ofta var fallet i det svenska riket. Det är svårt att säga, hurdan t. ex. den ”djupstruktur” var som tillkom tjugo år tidigare, när en by upphöjdes till en stad med hjälp av privilegier och när en av de första invånarna förordnades till borgmästare och några andra till rådmän. För att komma åt 1600-talets verklighet måste vi modifiera dessa modeller och teorier. Framför allt är det viktigt att konkretisera begreppet ”förvaltnings- och rättskultur”. I stormaktstidens städer var förvaltningen och rättskipningen inte separerade från varandra, utan rådstugurätten ansvarade för båda aspekterna. Därför är begreppet ”förvaltnings- och rättskultur” en sådan term som kanske kan berätta mycket om de ovan nämnda problempunkterna, om vi definierar begreppet väl. 127
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=