fick nämligen kommissionen in ett flertal svåra klagomål över guvernören i länet Erik Sjöblad. Han anklagades för att ha missbrukat sin ställning som guvernör på flera olika sätt, bland annat genom att emot mutor. Med andra ord var riktades mycket graverande anklagelser mot Sjöblad. För kommissionen blev det emellertid inte särskilt enkelt att genomföra rannsakningarna. Sjöblad var inte samarbetsvillig, utan förklarade för kommissionen att på grund av den överhängande risken för fiendeanfall kunde han inte infinna sig för förhör. I stället för att samarbeta klagade han till rådet, och menade att han inte kunde sköta sin tjänst eftersom kommissionen så ofta och med kort varsel fordrade att han skulle infinna sig för förhör.23 Risken för ett anfall från den dansk/norska sidan var i och för sig stor vid denna tidpunkt, men rådet ville ändå att rannsakningarna skulle genomföras. Några farhågor fanns inte att Cronhielm och hans kollegor skulle förhindra försvaret av Göteborg. Snarare var Sjöblad det stora problemet. Kanske fanns misstankar om att han var lika opålitlig som amiral, som han hade visat sig vara som guvernör? Rådet gav Sjöblad order om att han fick finna sig i att fram till dess att situationen förändrades, måste kommissionen få göra som de tyckte nödvändigt för att arbetet skulle gå framåt.24 Rent generellt var det visserligen inte alls bra om en kommissionen gjorde att en landshövding, eller någon annan tjänsteman för den delen, hindrades att utföra sitt ämbete. Kommissionerna skulle underlätta förvaltningens arbete, och få det att fungera bättre - inte göra den ännu mer ineffektiv än tidigare. Samtidigt var det viktigt att rättvisan hade sin gång så att den som gjort sig skyldig till brott straffades för detta. Därför ville inte rådet låta Sjöblad slippa undan förhören, sär112
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=