övrigt handlade dock klagomålen i stor utsträckning om hur de lokala tjänstemännen på olika sätt hade missbrukat sina ämbeten, vilket hade gått ut över bönderna i länet. Kommissionen fick in besvär om fusk med mått och vikt, olagliga pålagor, att uppbörden i länet skötts av länsmännen trots att kronofogdarna eller deras uppbördsskrivare skulle göra detta, att de betalda räntorna inte kvitterades på rätt sätt, att vissa bönder inte fått skattebrev och så vidare.17 De inkomna klagomålen var alltså omfattande, och de ledde till att ett flertal tjänstemän rannsakades av kommissionen. Men eventuellt hade det legat något i att allmogen inte hade velat klaga inför den förra kommissionen. Kanske anade bönderna att de inte hade tillräckliga bevis för fällande domar? Kanske tyckte de den gången att det inte var någon idé att klaga för att de trodde att tjänstemännen skulle klara sig undan straff ändå? När bönderna nu verkligen kom in med sina besvär blev resultatet av rannsakningarna att ett flertal av de anklagade tjänstemännen friades helt eller nästan helt.18 I vissa fall var det frikännanden i brist på bevis, men det fanns också tjänstemän som uppenbarligen hade råkat ut för falska beskyllningar. Mest anmärkningsvärda var klagomålen emot länsmannen Rafvald Holm. Han frikändes på samtliga 27 punkter som han anklagades för, och kommissionen markerade också att det var mycket allvarligt att anklaga en oskyldig för brott som vid en fällande dom ledde till förlust av liv, ära och gods.19 Samtidigt bör det betonas att fällande domar också förekom. Till exempel dömde kommissionen en länsman, Petter Larfwing, till förlust av liv och gods. Han var anklagad för fusk med mått och vikt, att ha behållit medel som skulle betalats vidare till Kungl. Maj:t och att ha trugat till sig gåvor från allmogen.20 Hur det skulle ha gått med den ihjälslagne fogden Warenberg om hans förseelser hade prövats fullt ut inför kommissionen är osäkert. Visserligen blev han frikänd på ett par 110
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=