om att kungen visserligen var långt borta i fjärran land, men att han ändå såg och lyssnade till sitt lidande folk. Kungen skulle beskydda den som utsatts för övergrepp, och agerade på detta sätt som rättvisans vårdare. Som tidigare framhållits i breven till landshövdingarna skul-le detta ske genom att man slog till hårt mot den som upptäcktes ha gjort sig skyldig till brott - denne skulle avstraffas som varnande exempel för andra.14 I instruktionen underströks att allmogen inte av "fruktan och räddhåga för vidare förföljelse" skulle avstå från att lämna in klagomål över tjänstemän till kommissionen. Kommissionen skulle ha som "dess förnämste ändamål och ögonmärke" att framställa "Kungl. Maj:ts nådige och milde försorg till dess fattige undersåtares beskydd". Detta var något mycket viktigt: genom att allmogen fick lämna in klagomål till kommissionen kunde kungen visa omsorg om sitt folk. Den kommission som rannsakade över oroligheterna i Skaraborgs län hade också försökt visa välvilja mot bönderna genom att fråga allmogen om den hade några klagomål över den döde fogden eller andra tjänstemäns "förövade tryck och egenyttighet". I den spända situationen hade detta dock inte fungerat, kommissionen hade inte fått in några sådana klagomål.15 När den nya kommissionen inledde sina rannsakningar i Skaraborgs län fick den emellertid in stora mängder klagomål, tvärtemot vad landshövdingen Soop hade lyckats med året innan. Bland annat gällde dessa det tre- och fyrmänningsregemente som var inrättat under generalmajoren Lewenhaupts kommando.16 I 109 Rannsakningarna i Skaraborgs län efter oroligheterna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=