i Göteborg, var det mycket viktigt. Annars var möjligheterna stora att Sjöblad (eller någon annan) skulle hävda att kommissionen var fel forum, eftersom han som adelsman inte skulle behöva stå till svars i en vanlig domstol. Kommissionen skulle också få en närmare koppling till kungamakten och därigenom en högre legitimitet. Om någon ur rådet ledde kommissionen skulle det vara nästan som om kungen själv gjorde det. En sorts kungens närvaro i landet skulle markeras, trots att Karl XII 1710 på grund av kriget hade varit borta från Sverige i ett decennium och vid det laget var svår att nå överhuvudtaget på grund av den långsamma postgången. Resultatet blev att hovkanslern och något senare kungliga rådet Gustav Cronhielm utsågs därför till att leda kommissionen.13 För kommissionen utfärdades en speciell instruktion. Av den framgår att kommissionens konkreta uppdrag bestod i att den skulle ta sig an alla mål som rörde "egennyttighet, tvång och oförrättande", som högre eller lägre tjänstemän gjort sig skyldiga till. Instruktionen innehöll dock inte bara anvisningar om rannsakningarna, utan också en sorts ideologiska budskap. I den betonades att kommissionen först och främst skulle kungöra för undersåtarna på orten "den nådige försorg, ömhet och omvårdnad" som kungen "ifrån så fjärran avlägsne orter" ville visa emot dess "trogne hemmavarande undersåtare", att han "ingalunda vill eller kan låta, det någon av de ringaste, må på något sätt av de myndigare i dess rätt förolämpas, mindre med någon våldsamhet eller förtryck egenmäktigt plågas och oskäligen betungas". Kommissionen skulle alltså förmedla budskapet 108 Kommissionen och kungens omsorg om undersåtarna
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=