Enligt den skulle alla undersåtar, oavsett stånd, taxeras, för att sedan betala en viss procent av sin förmögenhet.8 Visserligen var oroligheterna i Skaraborgs län mycket allvarliga, men samtidigt gav de tillfälle för kungen och rådet att demonstrera välvilja och omsorg om folket. I ett brev till rådet, som vidarebefordrades till alla landshövdingar, betonade Karl XII att visst var besvären och pålagorna för allmogen ovanligt stora under kriget, men han trodde ändå inte att utgifterna och uppoffringarna till rikets försvar var orsaken till oroligheterna. I brevet underströks att kungen ansåg att allmogen både i Skaraborgs län och i resten av riket alltid hade varit trogna och lydiga undersåtar. De inträffade händelserna berodde alltså inte på någon utbredd illvilja, utan folket fick beröm för sin visade lojalitet. Istället utnämndes de lokala tjänstemännen till syndabockar. Kungen menade att "det tryck och besvär" som det sades att landsbetjänterna förövade mot allmogen var upphovet till oron. Därför beordrades att alla tjänstemän skulle tas under noga uppsikt, så att de inte skulle kunna plåga allmogen. Den förste som upptäcktes ha gjort sig skyldig till ett dylikt brott skulle straffas, "andra till varnagel, utom alla nåder".9 För att utföra kungens order skrev rådet i oktober 1710 till alla guvernörer och landshövdingar att de skulle hålla en noggrann uppsikt över sina underlydande tjänstemän. I synnerhet gällde detta de som innehade sådana ämbeten och tjänster att de kunde missbruka sin ställning på ett sådant sätt att det gick ut över gemene man. Kungl. Maj:ts nådiga "försorg och omvårdnad för dess fattige undersåtare" underströks tydligt i detta brev. I detta brev kungjordes bland annat att det skulle sändas ut en kommission som skulle undersöka ämbetsmissbruk "här och där i landet". 10 106
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=