sköttes på ett korrekt sätt. De lokala tjänstemännen bör därför ha utgjort ett viktigt mål för den statliga maktutövningen, då statens beroende av framför allt de fogdar som hade hand om uppbörden var stort. Inte minst var detta betydelsefullt eftersom dessa tjänstemän samtidigt själva var utövare av statens makt. Syftet med kommissionerna var dock inte bara att få in mer pengar till kronan. En annan mycket viktig faktor var att ämbetsmissbruket även drabbade gemene man. Ofta bestod förseelserna av att bönderna tvingades betala för höga skatter eller utföra dagsverken eller andra arbetsuppgifter utöver vad de egentligen borde. Klagomål till kung och riksdag över att tjänstemän misskötte sina ämbeten var därför ständigt återkommande under 1600- och 1700-talet. I synnerhet bönderna klagade ideligen över att de plågades av sina lokala överordnade. Böndernas missnöje var farligt såtillvida att det kunde övergå till oroligheter av mer våldsamt slag. Många av kommissionerna utförde rannsakningar på grundval av klagomål som lämnats in från allmogen. Att kommissionerna gjorde detta var symboliskt mycket viktigt - genom att de tog emot allmogens klagomål demonstrerades att kungen lyssnade till sitt folk och var beredd att försvara dess rättigheter. Kommissionerna blev på detta sätt kommunikationskanaler som var mycket uppskattade av allmogen. Klagomålen hade emellertid också andra, mycket mer konkreta, funktioner, som att vara en viktig informationskälla för de styrande. Genom dem fick man kunskap dels om eventuellt ämbetsmissbruk, dels också om stämningen bland allmogen ute i landet. I det exempel som skall diskuteras nedan tillsattes en kommission som rannsakade om ämbetsmissbruk. Den tillsattes efter att oroligheter uppstått i Skaraborgs län 1710. Vid denna tidpunkt framfördes också stora mängder av klagomål över lokala tjänstemän i denna del av lan103
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=