De mest kända av dessa kommissioner är trolldomskommissionerna, som undersökte de stora häxprocesserna på 1670-talet. Allra vanligast var kommissioner som undersökte ämbetsmissbruk, och de kunde tillsättas för att rannsaka såväl fogdar och länsmän som landshövdingar och guvernörer. Den maktutövning som kommissionerna var ett uttryck för, var en följd av den så kallade absoluta statens framväxt. Under 1500- och 1600-talet hade denna nya statstyp växt fram i Europa. Den kännetecknades av en alltmer intensifierad och centraliserad maktutövning som medförde att den statliga kontrollen över samhället ökade kraftigt. I denna större omvandlingsprocess finns flera drag som kan iakttagas över i stort sett hela Europa, och den svenska 1600-talsstaten passar väl in i detta europeiska mönster. Grundläggande är att de absoluta staterna hade tillgång till mycket större ekonomiska och maktpolitiska resurser än vad som varit fallet på medeltiden. Till detta kommer att kungamakten visade upp betydligt större ambitioner än tidigare att befästa sin makt över samhället. Ett område där denna samhällsförändring framgår är skatterna, där stora ansträngningar gjordes för att vidga skattbasen och effektivisera indrivningen. Andra typiska drag är framväxten av en allt större och mer centraliserad byråkrati, samt de ständiga krigen som krävde en stor militärapparat. Till detta kom en ideologi som kraftigt hävdade kungamaktens auktoritet.2 Fundamentalt för den maktbärande ideologin var att legitimera den absoluta staten. Kungens position var ett mycket viktigt element i 101 Den absoluta staten och dess ideologi
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=