myten om gråkappan genom att kungen inte själv reste med och att de inte smög omkring förklädda. Ändå rör sig både kommissionerna och myten om gråkappan inom samma ideologiska ramar. I samband med kommissionsrannsakningarna ser man hur såväl kommissionerna som bönderna refererade till bilden av kungen som böndernas högste beskyddare. Eftersom kungen hade sänt iväg sina högt uppsatta och nära förtrogna män för att höra hur det stod till på landsbygden, kunde kommissionerna ses som ett säkert tecken på att kungen höll ett vakande öga över sitt rike. Kommissioner var inte något ovanligt, utan tillsattes i hundratals under 1600- och 1700-talet.1 Då som nu var kommissioner tillfälliga organ, vars ledamöter handplockades av de styrande. De utrustades med speciella befogenheter och instruktioner, allt för att passa den speciella uppgift som skulle utföras. Det bör dock betonas att många av den tidigmoderna tidens kommissioner inte fungerade som dagens. Det förekom kommissioner som liknade dagens utredningar, till exempel lagkommissionerna som utarbetade det som skulle bli 1734 års lag. Många kommissioner hade dock närmast karaktären av rättsinstanser. De fungerade som en sorts tillfälliga domstolar, som sändes ut för att rannsaka på någon viss plats. Många av dem hade egen domsrätt eller utförde rannsakningar som sedan var som underlag vid rättegångar i någon ordinarie rättsinstans, vanligtvis kammarrätten, hovrätterna eller justitierevisionen. Sådana rannsakande och dömande kommissioner tillsattes för de mest skiftande ärenden. Deras uppdrag kunde gälla rena kriminalmål, men vanligare förefaller civilmål och förvaltningsrättsliga uppdrag ha varit. 100 1600- och 1700-talets kommissioner
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=