95 teologiska premisser utkämpad strid mellan voluntarism och rationalism — föreligger inte heller någon motsägelse mellan dessa uttalanden ochden religiösa argumentationen i Prolegomena nris 11 —13. Detta skissartade försök att inplacera Grotius’ företal i en annan intellektuell miljö än den teoretiska exposéns, nämligen i den av retorikens erfarenhet och grundsatser styrda plaidoyerns, lämnar ytterligare stöd, omockså indirekt, för den tolkningav Grotius’ ställningi naturrättsidéernas utvecklingsomföreträdes av Fassö och Wieacker. Den store holländaren är inte någon teoretisk nydanare i strikt mening. Hanbryter intemed senskolastikens religiöst grundade naturrätt. Snarare står han som en genial, genom såväl framställningskonst som lärdom överlägset effektiv rättspolitisk pionjär. I teoretiskt hänseende är han, för att ånyo nyttjaFassös karakteristik, en eklektiker, men en eklektiker påövervägande traditionell grund.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=