80 gamla Europa, ståndsuppdelat och korporativt, det Europa, somgick till ända 1789, »das herrschaftlichorganisierteHaus», har en positiv biklang, somkanske icke på detta sätt är Gierkes (eller Dilchers), men möjligen kan överensstämma med den ’nya’ synen. Det torde med denna inriktning vara möjligt att framför allt lägga tonvikten på utvecklingen mot statlig ordning och central kontrollapparat. Det torde emellertid också kunna hävdas, att denna inriktning icke utgör en nödvändig följd av Gierke-kritiken, av den myllrande mångfald, somframträtt i stället för de klara linjerna. Den öppnar i stället nya möjligheter till en större konkretion, samtidigt som man i en viss mening får göra avsteg från en senare tids juridiska preciseringar. En slående parallell till denna utveckling skulle då vara återupptäckten av de europeiska ständerna och deras fortlevnad trots allt, insikten att de t. ex. i Tyskland och Frankrike dödförklarats för tidigt.De spelade en mer differentierad roll än man tänkt sig. På ett paradoxalt sätt är man då tillbaka till en formav Gierkes dualismigen, om man vill tala om en »constitutional contractarianism». Ett försök till aven sammanfattning har kunnat utformas på följande sätt: »Staatswerdung und Konstitutionalisierung des Staates folgen nicht historisch auf einander, sondern laufen parallel und sind in komplizierten Entwicklungsschiiben miteinander verbunden.»^* Satsen kan tyckas enkel, men är vid närmare påseende hårt tillkämpad. Det återstår att kunna formulera denna enkla sats även för Sveriges vidkommande. Synpunkten återfinnes även på annat håll. »Stabiliteten» efter 1600-talets alla oroligheter, skriver T. K. Rabb (= not 26), »represented the conclusive establishment of the structure that is recognizable as the modern state, organized around an impersonal, centralized and unifyingsystem of government, resting on law, bureaucracy and force» (s. 72). Jag har velat påpeka ’ordnings’-Iinjen somett markant alternativ i senare forskning i Runeby (= not 22) och i min uppsats Barbarei oder Zivilität? Zur Entwicklung einer organisierten Gesellschaft in Schweden im 17. Jahrhundert (i: Rystad, G., utg., Europe and Scandinavia. Aspects of the Process of Integration in the 17th Century, Lund 1983). Jfr Mousniers (= not 16) beskrivning: »Le roi a le devoir de donner vigeur de loi au.x coutumes, d’en assurer le respect, de favoriser leur adaption aux situations nouvelles avec le consentement des intéressés. Le roi ne peut faire de lois fondameniales pour la monarchie, de lois perpetuelles pour le royaume; il ne peut modifier les coutumes, sans le concours et le consentement des etats géneraux, provinciaux ou particuliers, ou de corps et organes pouvant en tenir lieu» (s. 308). Stolleis, M. (diskussionsinlägg i: Kunisch /= not 13/, s. 373).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=