75 från den franska 1500-talsrevolutionens rika litteratur.’^ Termen är påvisad under förra hälften av 1570-talet hos författare som Innocent Gentillet och Theodore de Béze. Den avser här sådana ting som »religion», »justice», »police». Konkret betyder detta den saliska lagen, »la loydes Estats generaux et la loy de non aliener les terres et provinces de la couronne». Det rör sig alltså här ånyo omsuccessionsordningen, kombinerad med bestämmelser omständernas ställning, och ett abalienationsförbud.*'’ Det är viktigt att påpeka, att likartade attribueringar kan påträffas redan tidigare under 1500-talet utan att själva begreppet användes. Charles du Moulintalar redan vid seklets mitt omden saliska lagen som »tres ancienne, perpétuelle et inviolable loy de la couronne de France»,’^ och Claude de Seyssel talar vid seklets början omde tre bojor, som binder den franske kungen, religion, justice och police, och hänvisningar göres både till ömsesidig förpliktelse och till »stabilitas», rikets lugn och fortbestånd. Ocksåi Frankrikekan sedvänjan, coutume, friheter och privilegier tilldelas en speciell status. De bygger på åldrig tradition, samtycke och bekräftelse.’^ Alltefter utgångspunkten kan man nu i den vetenskapliga litteraturen betona det ’positiva’, det förpliktande, eller det ’negativa’, det oklarai dessa föreställningar. Det är naturligt, att Höpfl och Thompson understryker det ofullgångna, det oklara. OmMornay heter det t. ex., att han varken förklarade innehållet eller auktoriteten hos fundamentallagarna. Dessa var helt enkelt »a principal datum» För det följande se Mohnhaupt, H., Die Lehre von der »Lex fundamentalis» und die Hausgesetzgebung europäischer Dynastien (i: Kunisch, J., utg., Der dynastische Fiirstenstaat. Zur Bedeutung von Sukzessionsordnungen fiir die Entstehung des fruhmodernen Staates, Historische Forschungen, Bd 21, Berlin 1982). Omförhållandet mellan tronföljdsbestämmelser och abalienationsförbud i Frankrike jfr Swoboda, K. P., DieBedeutungder »lois fondamentales» imZeitalter der Religionskriegein Frankreich, Diss. Wien 1979 (stencil), t. ex. s. 32ff, 38f. Abalienationsförbudet för krondomänen sätts inte mer i fråga vid slutet av 1500-talet. Det kan »als ein Bestandteil jenes Gedankenguts angesehen werden, welches von alien bedeutenden politischen Gruppierungen in Frankreich anerkannt wurde, und das gleichzeitig eine Aufnahme in die meisten der staatstheoretischen Abhandlungen dieser Epoche fand» (s. 39). Omsynen på den saliska lagen och »mytbildningen» kring denna se även ibid., t. ex. s. 59ff och om Gentillet s. 125ff. Cit. Muhlack, U., Thronfolge und Erbrecht in Frankreich (i: Kunisch /= ijot 13/), s. 184. ** Mousnier, R., Les concepts d’»ordres», d’»états», de »fidelité» et de »monarchie absolue» en France de la fin du XVe siécle å la fin du XVIIIe, Revue Flistorique, Ann. 96, T. 247, 1972, s. 307. Mousnier tillhör de författare, somvelat förneka defranska fundamentallagarnas kontraktskaraktär. För en polemik mot detta se Barudio, G., Das Zeitalter des Absolutismus und der Aufklärung 1648—1779. Fischer Weltgeschichte, Bd 25, Frankfurt/Main 1981, s. 90ff. »Selbst Mousnier gesteht, dass die Macht des Königs ’durch die Fundamentalgesetze begrenzt ist’. Und diese wurden von den Juristen und politischen Traktatautoren durchweg von ihrer Substanz und Bedeutung her demNatur- und Völkerrecht zugeordnet, von demkein ’gerechter König’ gelöst sein konnte» (ibid., s. 94f). Om Mousniers ’konservativa’ grundsyn jfr även Salmon,]. H. M., Stormover the Noblesse, Journal of Modern History, vol. 53, 1981.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=