71 ationes blev så betydelsefulla i Gierkes föreställningsvärld.^ Det rör sig omen tolkningav den tidigmoderna tiden ochsamtidigt en kritikav det västeuropeiska industrisamhället. 3. Den gierkeska visionen har åtminstone i centrala delar kommit att på ett avgörande sätt ingå i ett accepterat analysmönster. Dit hör framhävandet av kontraktsföreställningarnas betydelse i den västerländska tanketraditionen och av en dualism mellan kämpande principer, men också av ett ’framsteg’ mot en ’modern’ insikt. Althusius har kommit att stå ’halvvägs’. Med honom som riktpunkt kan man både leta sig bakåt och söka efter föregångare och ana det kommande hos Rousseau, hos det moderna samhället. Närmast bakåt hittar man monarkomakerna, de spanska naturrättsteoretikerna, konciliaristerna. Till det framåtsyftande kan räknas en tendens till sekularisering.^ Det är intressant, att i en så ny framställning som Quentin Skinners stora undersökning av det modernapolitiskatänkandets grundvalar finna en anknytning till Gierkes åsikter. Althusius, skriver Skinner, ger »the most systematic statement of revolutionary Calvinist political thought», och han är enligt Gierke den förste politiske filosof, som övergav en teokratisk statsuppfattning. Detta är att överdriva, menar Skinner, somi stället skjuter framGeorge Buchanan. Det är likväl ingen tvekan, att Gierke har rätt, när han betonar Althusius önskan att på ett rationellt sätt deducera sitt system ur »a purely secular conception of society» för att komma framtill »a recognisably ’modern’ conceptionof ’politics’ as a sphere of enquiry with its own distinctive subject-matter». Althusius blir i det närmaste skapare av en modern ’politikvetenskap’.^ * Kärnan i Althusius’ åskådning kan av Gierke framställas på följande sätt: »Uberall betrachtet er (d. V. s. Althusius) als Rechtsgrund des Gemeinlebens einen ausdrucklichen oder stillschweigenden Vertrag, durch welchen eine Lebensgemeinschaft (sic!) eingegangen und einerseits die Vergemeinschaftungder hierfvir erforderlichen Mittel und Kräfte bewirkt, andrerseits eine zur Verwaltungder gemeinsamgewordenen Angelegenheiten geeignete Herrschermacht hergestellt wird». Också i den färdigbildade staten kvarstår »die einander mehrfach iiberwölbenden Zwischenglieder zwischen Individuum und Allgemeinheit naturrechtlich sanktionierte Einheiten, die das grössere Ganze stutzen und trägen», utan vilka staten icke kan bestå, men vilka icke har sin enda legitimation från denna. På detta sätt införs »der germanische Gedanke der Körperschaftsfreiheit» i naturrätten, och är »die eigne Wesenheit der engeren VerbändedemStaate gegeniiber gerettet» (Gierke, O. von. Das deutsche Genossenschaftsrecht, Bd 4, Berlin 1913, s. 346 f, 350). * Höpfl, H., Thompson, M.P., The History of Contract as a Motif in Political Thought, American Historical Review, vol. 84, 1979. Gierke uttrycker sig på följande sätt: »Auf dem Boden der Volksouveränitätslehre errichtete dann Althusius das erste vollständige System einer rein naturrechtlich begriindeten ’Politik’» (Gierke /= not 5/, s. 280). ^ Skinner, O., The Foundations of Modern Political Thought, vol. 2. (Cambridge 1978), s. 341 och not 1, 342.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=