63 Sammanfattning Under hela den här behandlade perioden uppfattades religions- och dynastiskiftet somintimt förknippade med varandra, ja nästan somtvå sidor av samma sak. Vi kan bara erinra omatt när Sverige skulle firasitt första reformationsjubileum valdes inte 1617 somdatumutan 1621 och den dag då dalkarlarna utsåg Gustav Vasa till hövitsman. I företalet till kyrkolagen 1686 möter oss samma uppfattning då Karl XI skriver: »tilldess åter rättsinniga konungar och lärare i riket... sökte att förjaga de skadliga svärmeandar... som förförde den späda Herrens hjord ... Till en så hög Svea rikes lycksalighet var konung Gustaf den förste det första och förnämsta Guds utkorade redskap». Då de första vasakungarna försökte skapa ro och enighet i landet under sin egen ledning, såg de det som en förutsättningatt det lyckades begränsa kyrkans och biskoparnas makt och självständighet. Det var därigenom deras eget och kronans inflytande kunde ökas. Därför såg de ansvaret för den rättaläran som en av sina främsta uppgifter. Överhetens makt var visserligen begränsad till det värdsliga regementets område och dess uppgift var att slå vakt om»det allmänna bästa», publica utilitas. Men också det världsliga regementet var givet av Gud även om dess maktutövning var begränsad av det andligas enligt principen att lydnaden mot Gud går före lydnaden mot människor. Att denna uppfattning kunde hålla i sig så länge får tillskrivas det faktum att såväl överhet som prästerskap arbetade med samma mål för ögonen, landets och medborgarnas bästa. Ett mål som endast kunde uppnås när alla, eller i varje fall majoriteten, omfattade samma »sanna, evangeliska» religion. Detta slogs fast vid Uppsala möte 1593, i RF 1634 och upprepas igen i KL 1686 då religionsenheten blir påbjuden i lagform. Så heter det i första kapitlets första paragraf: »Uti vårt konungarike och dess underliggande länder skola alla bekänna sig endast och allenast till den kristliga lära och tro, somär grundad uti i Guds heliga ord, det gamla och nya testamentets profetiskaoch apostoliska skrifter, och författad uti de tre huvud-symbolis:..., jämväl uti den oförändrade Augsburgiskabekännelsen av år 1530, vedertagen i Uppsala concilio 1593, samt uti hela så kallade Libro Concordiae förklarad;».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=