62 Den 18 juni 1650 undertecknade KO-revisionskommittén en av ärkebiskopen utarbetad arbetsordning. De lovar här att efter bästa förmåga vinnlägga sig om »konformiteten och enigheten i religionen och kyrkoceremonierna». Det slås fast att överheten inte bör handla självständigt då det gäller religionen. Endast »med församlingens och särdeles lärarnas samtycke» kan överheten »låta göra goda ordningar, efter vilka lärarna och åhörarna sig skicka skall». Men det är härvidviktigt att en kristen kung håller »en god och riktigåtskillnad emellan det andliga och världsliga ståndet och regementet i Guds församling». Religionsenheten understryks ytterligare i det kungliga plakatet angående religionsväsendet, somkom den 14 augusti 1663. I detta förpliktas den svenska kyrkantill alla de i Konkordieboken intagnabekännelseskrifterna. Dettakan ses somett utslag av den segrande ortodoxien, somäntligen lyckats få gehör för sin höga upfattning av konkordieverket. Kravet på enhet i läran är kännetecknande för denna riktning och kommer också här klart till uttryck då alla somutsprider »nya och onödiga quaestiones», »villfarelse, skilsmål i religionen», förakt för de kyrkliga ceremonierna, eller åstadkom »misshällighet uti gemiiten ibland Guds församlings ledamöter» hotas med onåd och i värsta fall med dödsstraff. Tankarna om religionens »nytta» för staten kommer kanske ännu tydligare frami riksdagspropositionen av den26 augusti 1675. Redan det att det här rör sig om en riksdagsakt visar den rent praktiska synen på religionen. Karl XI hävdar här att den rätta gudsdyrkan är den enda grundval, »varuppå så väl hela rikens och länders somenskilda personers lycka och vältrevnad säkerligen byggas kan och att samma gudstjänst förmedelst en väl skickad kyrkoordning rättas och handhavas måste.» I och med kyrkoordningsförslaget 1682 har äntligenkonkordieboken antagits som bekännelseskrift för den svenska kyrkan. Under den nästan sekellånga diskussion som ligger bakom detta beslut har ett återkommande nyckelord i debatten varit ’konformitet’. Det är betecknande för det bakomliggande synsättet att kyrkoordningsförslaget innehåller förbud mot »nya sällsamma meningar eller ordesätt». Kontrollen över religionen har skärpts och orsaken är statens välgång. Men redan under den debatt som föregick detta förslag hade andra möjligheter att förordnaomlandets religionövervägts. Sålunda hadei allmänhet riksrådsrepresentanterna i kommittén varit skeptiska mot konkordieformelns antagande och menat att den skulle skapa mer oenighet än enighet. Sekreteraren Matthias Biörnklou hade framhållit lagstiftning som en bättre väg att ingripa mot avvikande religion och konventiklar. Det vore »den bästa Concordiae Formula». Detta blir också den väg man under det följande århundradet kommer att pröva. Anda fram till 1951 är medborgarnas religion en fråga av intresse för staten.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=