RS 9

60 riket». Han hade då fått det för den här tiden mycket typiska svaret att det därigenom skulle uppkomma så mycket tvist och oenighet att både riket och religionen skulle gå under. Kungen hade enligt Botvidi övertygats av detta svar och givit upp tanken, vilket skullebevisa hans klokhet. Enighet och lugn i landet var av praktisk nytta, toleranstanken däremot en lyx somman kunde leka med i sina drömmar. Religionsenheten får grundlagskaraktär Nästan två år efter Gustav Adolfs död antar ständerna den regeringsformsom han själv antagligen till stora delar känt till och godkänt. Här sätts, somvi sett av citatet i titeln på denna uppsats, enighet i religionen som det övergripande villkoret för att en stat skall fungera väl. Ännu råder den konfessionella, lutherska synen på samhället. Enligt denna har både det andliga och det världsliga regementet ansvar för och skall samverka till statens bästa. Det nytestamentliga stödet härför finner man i Rm. 13. Efter 1600-talets mitt börjar naturättsliga tankar och motiveringar alltmer vinna gehör också i Sverige. Tanken om religionen som det sammanhållande bandet i staten, »vinculum reipublicae» kom att bli viktig. Det var genom att Pufendorf anställdes i svensk tjänst som den nya naturrättens uppfattningar kunde spridas så snabbt. Sin doktrin om religionen som vinculum reipublicae framlägger han 1673 i arbetet De officio hominis et civis luxta legem naturalem lihri duo. Han vill begränsa den naturliga religionen till att gälla det mänskliga livet. Men här är dess betydelse desto större. Religionen är det starkaste bandet i staten. Utan gudsfruktan och religion skulle staten knappast kunna bestå. De officio hominis... komatt få en stor betydelse i svensk akademisk undervisning och citerades ofta då frågor om religionens förhållande till staten behandlades, somI. Brohed visat i sin avhandling »Stat — religion — kyrka». Dess ställning styrktes ytterligare då Johan Eenberg 1699 lät utge en kommentar till den. Beträffande den naturliga religionen understryker också han att den utgör det starkaste bandet i en stats sammanhållning. Utan religion skulle medborgarna ej kunna hålla sina utfästelser, överheten skulle bara åstadkomma olycka och undersåtarna göra uppror. Under frihetstiden började en förskjutning inträda. Statsnyttan kom alltmer att prioriteras till förmån för ekonomiska intressen framför konfessionella. Toleransen komatt sättas framför kravet på enhet i religionendå man därigenom kunde uppnå några konkreta fördelar. Till Pufendorfs lärjungar kom också sådana somEric Benzelius, Jesper Svedberg och andra, som snart skulle tillhöra kyrkans ledande män att räknas. Den nya uppfattningen om statens uppkomst och ändamål är mer praktiskt orienterad än den gamla konfessionalismens. Överhetens uppgift motiveras nu rationellt och inte bibliskt eftersom dess främsta uppgift nu anses vara att svara

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=