59 ställa några villkor. I sin den 31 december 1611 avgivna försäkran förpliktar sig Gustav Adolf att hålla sig till den augsburgska bekännelsen och Uppsala mötes beslut. Vidare fick han lova att inte locka eller truga ständerna över till någon annan religion. I den begynnandeortodoxiens andakrävs att ingen annan religionsutövningskall vara tillåten i riket och att ingen främmande trosbekännare skall få inneha något ämbete. Därefter kommer dock en mildring, som inte var med i ständernas ursprungliga förslag. Den påminner i ordvalet somErik XIV:s patent. Här sägs det att utländska medborgare av annan religion dock skulle få uppehålla sig i riket och utöva sitt yrke så länge de höll sig lugna och inte försökte sprida sin egen religion eller drev gäck med den som var landets. Som orsak för denna eftergivenhet anges att: »ingen överhet är mäktig att råda eller regera över ens samvete». Mot katolicismen däremot visades ingen tolerans och den svensk som konverterade förlorade alla sina medborgerliga rättigheter. Detta slogs uttryckligen fast i Örebo stadga den 17 febr. 1617, sommed tiden skulle följas av flera liknande religionsförordningar. Härav framgår det klart att protestantisk tro och trohet mot fäderneslandet oskiljaktigt hängde samman. De rättsfall somär bevarande från den här tiden visar tydligt att man var övertygad om att om någon var katolik så stod han också i förbindelsemed Sigismund och hans parti i Polen och hade somyttersta mål att återinföra både Sigismund och katolicismen i landet. Betydelsen av kröningen den 12 okt. 1617 var inte enbart religiös utan också i hög grad politisk. Sverige sluter genomkröningen och dess religionsförsäkran enhälligt upp kringsin uttalat evangeliske konung. Därmed avvisas på ett tydligt sätt också Sigismunds anspråk på den svenska tronen. Kröningfestligheterna avslutades med en teologie doktorspromotion, den första i Sverige. Promotionen var en ren statsakt. Det var kungen somutfärdade inbjudan och somutsåg promovendi medan rikskanslern Axel Oxenstierna var promotor. I promotionsinbjudan säger kungen uttryckligen att de som nu förlänas doktorsvärdighet får den »genom trohet mot Gud och religionen, konungen och fäderneslandet, ...». Först därefter kommer de mer traditionella akademiska förtjänsterna somlärdom, flit och liknande. Till en promotion vid den här tiden hörde förutompromotors tal också besvarandet av en på förhand formulerad doktorsfråga. Det var strängnäsbiskopen och sedemera ärkebiskopen Laurentius Paulinus Gothus som besvarade den. Den löd: »Huruvida tillsammans med den sanna ortodoxa religionen även flera andra, vilka därtill är falska och villfarande, kan tolereras av den kristna överheten i en väl ordnad stat?». Här möter vi det igen, problemet hur överheten skall förhålla sig i toleransfrågor. Statsnytta och frälsningsfrågalät sig inte alltid förenas. Ytterligare ett belysande exempel på denna problematik finner vi i Botvidis »äropredikan» vid gravsättningen av Gustav Adolf i Riddarholmskyrkan. Han berättar här att kungen en gång ställt frågan »om icke flera religioner kunde ges fria i
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=