49 utgående medeltiden typisk maktkamp mellan det andliga och det världsliga regementet. Men inte heller den religiösa sidan av saken sköttes med någon större finess. Redan 1516 hade Sten Sture inlett underhandlingar i Romför att vinna påvligt stöd. Resultatet hade blivit att den påvlige legaten Gianangelo Arcimboldi av Leo Xfick fullmakt att vid sidan av sin avlatshandel också medla i den svenska konflikten. Från svenskt håll satte man stora förhoppningar till denna beskickning, som uppfattades som en seger för Sten Stures diplomatiska verksamhet. Arcimboldi anlände till Sverige på våren 1518 och vanns snart för Sten Stures linje. Förutomatt han organsierade petersavlaten, somgick lysande, bekräftade och godtog han en förnyad avsägelse av Gustav Trolle och avlöste Sten Sture från de kyrkliga straff han ådragit sig genomsitt förfarande mot ärkebiskopen. Arcimboldi skullenunominellt själv övertaärkebiskopsstolenmedan den gamle Jakob Ulvsson mer eller mindre tvangs att lova att ansvara för de biskopliga förrättningarna. Genom ett sådant handlande förråddes kyrkans sak då dess egendom utlämnades till den världsliga myndigheten och kung Kristian fick en ny förevändning att ingripa i Sverige. Ungefär samtidigt somArcimboldis avlatshandel florerade i Sverige, skriver Vadstenabrodern Peder Månsson från Rom hem till sina ordensbröder och varnar dem för att skaffa allt för många nya avlatsförmåner. Han har hört ryktas omden oro somuppstått kring avlatshandeln i Tyskland genomLuthers framträdande, »en doctor av St. Augustini ordennede i Tyskland» har skrivit »många conclusiones mot avlaten». Till detta bidrog också kurians klumpiga hantering av de svenska motsättman där plötsligt bytte sida och tog sig an Trolles sak. 1519 då mngarna, lyckades Trolle få en anklagelseskrift mot dem, somförgripit sig mot honom, framlagd inför påven. Från kurian utfärdades då en utförlig stämning mot namngivna personer i Sverige bland vilka också Sten Sture var. Nästa steg blev bannlysning av Sten Sture och hans krets på hösten 1519. Den förmedlades av biskoparna i Lund och Roskilde. Denna bannlysning gav Kristian ett välkommet tillfälleatt gripa inmot Sverige som»den världsligaarmen», vars uppgift det var att verkställa kyrkans dom. Denna gång lyckades det för Kristian att besegra svenskarna och dödligt såra Sten Sture. Med Sten Stures död miste den nationella gruppen sin ledare. Den ansvariga inom rådet ville ha fred och var därför beredda till förhandlingar. Gustav Trolle var sedan han befriats av danskarna och återinsatts i sitt ämbete den som ledde rådets förhandlingar. Man kom överens om att Kristian skulle hyllas som Sveriges kung. I gengäld lovade han allmän amnesti för vad som tidigare hänt. Detta löfte om en allmän amnesti upprepades på hösten då Stockholmkapitulerade. I samband med Kristians kröning i Stockholmi nov. kom dock en våldsam uppgörelse, då ärkebiskopen inför kungen framförde anklagelser mot alla demsom skadat ärkestiftets egendomoch begått övervåld
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=