40 omfattningsomett viktigt hinder för ekonomisktillväxt. Överskott och kapitalackumulation, tillsammans med viljan att överhuvud taget eftersträva produktiva investeringar, är följaktligen inte nog. Jag antog att stormaktstidens lyxkonsumtion påolikasätt har bidragit till att råda bot på marknadens litenhet. För att pröva och utveckla teorin har jag i en första undersökning sökt fastställa — i stora drag och på makronivån — lyxkonsumtionens funktion, utbredning, kostnader, finansiering och efterfrågan på bl. a. material och arbetskraft, varvid framförallt konst-, kultur- och personhistorisk litteratur, tillsammans med tryckta brevsamlingar och andra källpublikationer, kommit till användning. Av undersökningen framgår att lyxkonsumtionen i 1600-talets Sverige haft samma sociala funktion som på andra håll, nämligen att avgränsa aristokratin från andra grupper i samhället, och att i stort sett samma lyxkonsumtionsområden har omhuldats. Denna lyxkonsumtion var en allmäneuropeisk företeelse, med furstehoven somnormgivareoch en aristokrati somnäranog konsumerade sig till döds. Till Sverige kom den jämförelsevis sent — fullt synlig utanför kungahuset blir den först på 1630-talet — men nådde här på kort tid en imponerande nivå. Bakomdetta ligger den nya stormaktens självhävdelsebehov gentemot omvärlden — kravet på en »representativ offentlighet» — som i förening med den inhemska konkurrensenommakt, nådevedermälen och social prestige har verkat kraftigt konsumtionsstegrande. Det furstligt/aristokratiskakonsumtionsmönstret har också smittat av sig påden övrigaadeln och inte ens gjort halt vid ståndsgränsen. Den nya ämbetsadeln skyndade sig att anamma det (redan innan adelsbreven var underskrivna, efter vad det påstods), landsortsadeln höll sig å jour med modet i huvudstaden och byggde, inredde och festade efter bästa förmåga (även om statusjakten var mindre hetsig på landet) och för både borgerskap och präster utfärdades förbud mot vissa lyxkonsumtionsyttringar (vittnande om dessa gruppers ökade resurser och ambitioner), som ansågs förbehållna adeln. För denna redan från början dyrbara lyxkonsumtion inträdde fr. o. m. 1650talet en veritabel kostnadsexplosion som en följd av den skärpta »konkurrenskampen» vid den tiden i förening med den smak- och stilförändringpå flertalet lyxkonsumtionsområden, somsenast då slog igenom. Detta inträffar samtidigt somden för adeln tidigare positiva inkomstutvecklingen upphör och förbyts i sin motsats. Många levde därför långt över sina tillgångar och den privata skuldsättningen växte lavinartat, liksom antalet processer. Som en följd härav har gods och gårdar redan nu bytt ägare medan man i andrafall har lyckats skjuta likvidationenpåframtiden. Det senaretorde framförallt ha gällt för aristokratin, som dock var långt ifrån ensam om att närma sig räfst och reduktion med en sedan länge undergrävd ekonomi. Motståndskraften mot förändringar var därför nedsatt. Det är inte svårt att upptäcka att det parallellt, och sedan länge, har pågått en förmögenhetsöverföring till grupper utanför adeln, somförsett adeln (och kungahuset) med lyxkonsumtionsvaror, -tjänster och -krediter. Den eko-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=