38 viktigaste; dessutomhar jordmarknaden varit livligare och rörligheten större än vad man hittills har antagit. Företeelser, sombrukat tidfästas till 1700-talet, har också bevisligen praktiserats tidigare somt. ex. stående penningskatter och fast tiondesättning. Naturaskattesystemet har alltså kunnat upphävas genomprivata överenskommelser, som förutsatte att bönderna i ökad utsträckning avyttrade sina produkter. Naturahushållningen på den agrara nivån kan följaktligen inte ha varit så dominerande somallmänt har antagits. Att betrakta reduktionen och adelsväldets upphörande som samhällsomvandlingens förutsättning och startpunkt är mot bakgrunden av ovanstående inte längre möjligt. I det föregående har också flera angelägna, agrarhistoriska problemområden berörts, somförtjänar att angripas utifrån ett samhällsförändringsperspektiv. En annan sådan fråga är landboväsendets förvandling till ett arrendesystem, där jag tror att 1600-talet uppvisar intressanta övergångsformer.^^ Det äldreforskningslägets prioriteringav skattefrälsefråganvar inteteoretiskt motiverad, än mindre skattefrälsefrågan som sådan. Den nya 1600-talsforskningen är mer teoretiskt medveten, vilket ocksåär en förutsättning för studiet av samhällsförändring, i synnerhet (men inte bara) på den abstrakta systemnivån. Längst härvidlag har Jan Lindegren gått, vars undersökning av norrländska skattebönder berördes ovan. Med utgångspunkt i den teoretiskt fotade övertygelsen omöverskottets roll som»prime mover» och grundligaempiriska iakttagelser beträffande knektutskrivningarnas faktiska effekter, tecknar han en hypotetisk bild av hur övergången från feodalismtill kapitalismstartade, nämligen genom en hastig tillväxt av överskottet i bondehand när »den institutionaliserade förstörelsen av produktivkrafterna upphörde» i och med krigsslutet 1718.^^ Vad (den mindre viktiga) tidpunkten beträffar — men bara det! — hamnar alltså Lindegren i stort sett på linje med den rådande uppfattningen. 4. Själv har jag närmat mig frågan omhur agrarsamhället förändrades från andra utgångspunkter och gör inte anspråk på att kunna tidsbestämma något systemskifte, men däremot att bidra till förståelsen av hur och varför samhällsförändringen kom till stånd. Med en komprimerad redogörelse för min pågående forskningpå temat lyxkonsumtion och samhällsförändring skall jag avslutnings- “ Vanligen problematiseras inte detta i litteraturen; landbolega och landbor betecknas där arrende och arrendatorer (i bästa fall som arrendeväsendet i Sverige, som arrendeinstitutet som en ny upplåtelseform, som infördes i Sverige i början av 1600-talet. Kronan skall därsidlag ha gått i spetsen medan den privata sektorn först så småningom följde efter. Mina egna iakttagelser gäller det senare. ” Lindegren 1980, s. 258. som »ett slags» arrendatorer). I en undersökning av det äldre jag haft förmånen att få ta del av i manus, betecknar A. Lott
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=