36 tolkas som tecken på denna bondekategoris sämre villkor/^ Överhuvud taget tycker sig Lundkvist finna en förvånansvärt stor geografisk rörlighet i 1610-talets Sverige, somrimmar illa med den traditionella föreställningen omdet statiska bondesamhället. Eva Österberg har invänt, att man vid utforskandet av agrarsamhällets rörlighet måste skilja mellan »flyttningar inom systemet och flyttningar somhotar systemet» och att det senare intekan fastställas om man inte känner den för systemet normala migrationen.^° Själv undersöker hon i detta syfte, för perioden 1541 —1620, växlingarna av skattdragare på gårdarna i en smålandssocken, bestående av skattehemman och gamla frälsehemman. Intressant nog visar sig ombytena av bönder ha ökat markant fr. o. m. 1580-talet, och detta oavsett jordnatur, vilket hypotetiskt sätts i samband med ekonomiska svårigheter (bl. a. till följd av de många extraskatterna) i förening med ett visst befolkningstryck. Agrarsamhällets rörlighet skulle följaktligen kunna tjänstgöra som en barometer för andrasocio-ekonomiskaförändringar, vilket uppfordrar till fortsatta undersökningar, gärna över ännu längre perioder. Vid valet av undersökningsområden bör därvid beaktas att också kronolandborna blir representerade, med hänsyn till nyssnämnda skillnader i skattetryck. En komplikation i sammanhanget, somdrabbar jordnaturernas jämförbarhet, utgörs av landbornas — efter vad vi numera vet — oenhetliga besittningsförhållanden. Tvärtemot vad man länge ansåg har dessa nämligen inte genomgående skilt sig från skatteböndernas; i själva verket har många kronolandbor haft lika starka band till sina hemman somskattebönderna och alltså samma incitament — men sämre förutsättningar — att stanna kvar på hemmanen och satsa på hemmanens kultur. Detta framgår av Aleksander Loits undersökning av de s. k. bördsrättsköpen under Johan III:s senare regeringstid,^* som är den sista nya undersökningen med relevans för skattefrälsefrågan, somskall uppmärksammas här. Den direkta orsaken till kronans bördsrättsförsäljningar under åren 1582—88 var den statliga finansnöden till följd av krigspolitiken; att få landborna bundna till hemmanen i en tid av skattehöjningar, sågs också som en fördel. Avsikten var att alla kronolandbor skulle förmås att bördsrättsköpa sina hemman. Så långt gick det visserligen inte, men köpen har varit betydligt mera omfattande än vad som framgår av litteraturen — dessutomvar innebörden en annan. De största beloppen till statskassan för dessa försäljningar har influtit från Småland och Västergötland; i Uppland, som svarat för ett jämförelsevis mycket lägre belopp, har ändå så mycket som20%av krono-, kyrko- och arv och egethemmanen köpts. S. Lundkvist, Rörlighet och social struktur i 1610-talets Sverige, HT 1974, s. 239 ff. E. Österberg, Bofasta och flyttare i äldre vasatidens bondesamhälle, i Historia och samhälle. Studier tillägnade Jerker Rosén, 1975, s. 68 ff., citatet s. 71. A. Lott, När kronans jord blev böndernas. Bördsrättsköpen under Johan III;s tid, i Bördor, bönder, börd i 1600-talets Sverige, 1979, s. 13 ff.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=