33 talet åtminstone) i stor utsträckning har avlösts i pengar. För godsägaren, som just vid den här tiden hade stora byggnadsprojekt på gång, har denna möjlighet att erhålla ökade arbetskraftsresurser kommit lägligt; för bönderna innebar de nya dagsverkena, somskulle presteras in natura så länge behov av demförelåg, en skattehöjning. Sist och slutligen framstår arrangemanget att likställaströgodsets landbor med skattefrälsebönderna sommest rationellt i den meningen att arbetskraften kunde organiseras bättre ( i dagsverksrotar) och dagsverkena enkelt förvandlas till en penningavgift, när de inte längre behövdes in natura. Även om innebörden för skattefrälsebönderna av denna centralt beslutade dagsverksreglering bör ha varierat mellan olika gods eller områden, beroendepå hur böndernas dagsverksskyldighet dessförinnan sett ut, är exemplet lärorikt och får tjäna somännu en varning för alla förhastade slutsatser omregleringens betydelse. På gods där man hade mindre behov av dagsverken föreställer jag mig sålunda att de nya dagsverkena redan från början fått formen av en penningpålaga, kanske t. o. m. av en ny pålaga ovanpå övrigaskatter. Det senare torde också ha blivit fallet för en hel del av kronans behållna bönder! Anmärkningsvärt nog har nämligen dennadagsverksreglering, somtillkommit för att reglera förhållandet mellan adeln och dess skattefrälsebönder, mer eller mindreomgående tillämpats även för kronans behållna bönder, i synnerhet i Norrland, där bönderna knappast kan havarit betungadeav någonnämnvärd dagsverksskyldighet. Detta relativt okända förhållande**^ torde vara det enda fall där kronans behållna bönder fått ökade pålagor som en direkt följd av godsavsöndringarna. Motsatsen har ju annars varit regel, nämligen att ökade kronoskatter berett de adliga godsägarnamöjlighet att öka pålagornapåfrälselandbor och skattefrälsebönder. För såväl 1600-talsbönderna somderas herrar är det således uppenbart att den statliga politiken spelat en avgörande roll, både vad jordägande och beskattning beträffar. Det var också ursprungligen som en följd av kronans skattepolitik, somdet förelåg en viktigskillnad mellan de kamerala jordnaturerna, av betydelse för hemmanens skattetryck — och samtidigt för förståelsen av agrarsamhällets utvecklingsmöjligheter. 1600-talsböndernas ekonomi har först nyligen börjat utforskas på ett tillräckligt närgånget sätt för att man skall kunna uttala sig närmare omskattetrycket i egentligbemärkelse, antingen man därmed menar utlagornas storlek i förhållande till hemmanens produktion/skatteutrymme, eller anser »att begreppet räntetryck, om det skall ha någon mening i ett feodalt samhälle, måste avse hur mycket, i absoluta tal, som de direkta producenterna kunde behålla av merprodukten»."*^ Viktiga resultat föreligger i Jan Lindegrens lokala intensivÅgren 1964, s. 102 f. Lindegren 1980 (se ovan not 13), citatet s. 255. 3
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=