32 iakttagelse skall läggas att det inte ens under den brådaste skördetiden vill synas som om hemmanen tömts på arbetsfolk och dragare för de egna hemmanens skötsel.En vanlig föreställning är också att dessa dagsverken betraktats som »gratis» arbetskraft av godsägarsidan. I själva verket har man tvärtomsett på kostnaden för dagsverkena som en inte obetydlig »alternativkostnad»,'** vilket bl. a. bör ha befordrat anläggningen av särskilda s. k. dagsverkstorp. De senares antal visar sig också ha varit större än väntat på de undersökta godsen, liksom deras andel av det sammanlagda antalet presterade dagsverken har varit betydande.'*'^ Mot denna bakgrund kan det vara skäl att ställa sigtveksamtill den traditionella uppfattningen att reduktionen har satt fart på anläggningen av säteritorp som en följd av de stora arbetskraftsproblem, somhemmansindragningarnaskall ha förorsakat adeln.Detta ocksåav det skälet att vi knappast har rätt att förutsätta ett över tiden konstant arbetskraftsbehov från godsägarnas sida. Bland bönderna på säteriernas ladugårdsgods återfanns på sina håll även skattefrälsebönder, precis som 1651—52 års »ordning» respektive riksdagsbeslut har förutsatt. Flertalet skattefrälsebönder torde emellertid ha kommit i åtnjutande av den offentligt påbjudna dagsverksregleringen och därmed påförts de 6 öke- och 12 drängedagsverken per år och mantal, som skulle ersätta de tidigare hjälpedagsverken m. m., inklusive den oreglerade dagsverksbörda, som dessa bönder kan ha avkrävts av kronan innan de hamnade under adeln. På De la Gardies storavästgötagods infördes de nyadagsverkena så gott somomedelbart och därvid likformigt för f. d. skatte- och kronobönder, vilket förtjänar att särskilt uppmärksammas. Samtidigt markerades att detta skulle ses som en förmån för landborna, somskulle ha kunnat avkrävas mer."*"* Detta var visserligen formellt riktigt, men vid närmare påseende — och i praktiken — knappast varken genomförbart eller ens särskilt önskvärt. För de många bönderna på strögodset, somdet här var fråga om, fanns av allt att döma inte plats för någon störreoch/eller oreglerad dagsverksbörda vid sidan av allaövrigamantalsräntor, somdessa bönder hade att betala på sedvanligt sätt; framförallt skulle en sådan dagsverksskyldighet ha stritt emot både den funktionella uppdelningen på ströhemman och ladugårdsgods och mot en redan tidigare etablerad praxis för uttaget av dagsverken från ströhemmanen. För bönderna i Läckö grevskap, som så länge legat under adeln, visar det sig nämligen att de nyadagsverkena bara har ersatt en för både landbor och skattefrälsebönder redan tidigare reglerad dagsverksbörda om 7 årsdagsverken per mantal, som dessutom (i början på 1650Ågren 1964, s. 164. ■*' Revera 1975, s. 55 ff. Revera 1975, s. 112 ff., s. 139. Revera, Gods och gård 2 (manus). Jutikkala 1979, s. 66 f. Jfr Revera 1979, s. 94. ** Revera, Gods och gård 2 (manus).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=