31 inte bara de självägande skattefrälsebönderna. Ågrens nyssnämnda undersökningsresultat beträffande de konstaterade ränteförändringarnas ekonomiska innebörd och sannolikaorsaker gäller väl att märka samtligabönder, således också landborna på gamla och nya frälsehemman. Vid den ovannämnda överenskommelsen med De la Gardies västgötabönder gjordes inte heller någon skillnad mellan landbor och skattefrälsebönder — däremot mellan bönderna på »ladugårdsgodset» respektive ströhemmanen, en skillnadsomjagstrax skall återkomma till. Bestämmande för beskattningen av adelns landbor kan följaktligen knappast ha varit »blott fri ekonomisk prövning» om därmed avses ett så maximalt skatteuttag som möjligt i förhållande till hemmanens betalningsförmåga. Så har inte heller varit fallet. I princip har det nämligen förhållit sig på samma sätt med kraven på landborna på nytt och gammalt frälse sommed beskattningen av de självägande bönderna: adelns skatteuttag har avgjorts av kronans skattepolitik i förening med de möjligheter till skatteuppbörd, somfrälseprivilegierna erbjöd. Kronans krav på de med tiden allt färre behållna skatte- och kronobönderna, tillsammans med de nyblivna frälseböndernas frihet från kronoskatter, har m. a. o. konstituerat en »skatteram», somgodsägarna på det hela taget har rättat sig efter i sin uppbörd från samtliga bönder, oavsett hemmanens jordnatur.Inom denna skatteram har också dagsverksuttaget legat, vilket uppväger en i förstone till synes lindrigare beskattningav många f. d. kronobönder, men också av landborna på adelns gamla frälsehemman. Med detta har det förhållit sigså att säteriernas närmast omkringboendebönder — böndernapå det s. k. ladugårdsgodset^*^ — har belastats med en ganska stor dagsverksskyldighet i utbyte mot frihet, helt eller delvis, från mantalsräntorna, d. v. s. de s. k. ovissa och extra ordinarie räntorna. Storleken på befrielsen var avhängig av antalet dagsverken, vanligen 2 eller 3 i veckan för ett hemman om ett helt mantal. Dagsverksbördan för dessa bönder har därmed varit en i praktiken reglerad mantalsränta. Omvandlingen av mantalsräntor till dagsverken skedde efter en värdering av böndernas arbetskraft, somlåg något lägre än »priset» på t. ex. det fåtal dagsverken som av ålder ingick i årliga räntan. Detta säger naturligtvis en del om parternas styrkeförhållanden, men inte så mycket som man velat påskina.Det finns nämligen anledning att tro att det för många bönder varit lättare att prestera mantalsräntorna i dagsverken än på sedvanligt sätt, vartill Ågrens 5. A. Nilsson, Landbor och skattebönder. En studie av extraskatternas fördelning under 1500och 1600-talen, i Historieforskning på nya vägar. Studier tillägnadeSten Carlsson 14.12. 1977, s. 161 f., som i detta stycke bygger pä dgrew och Reveru, för dagsverkena särskilt Revera (i manus). Med denna term betecknades hemmanen momfrihetsmilen, d. v. s. på ungefär 1 mils avstånd från sätesgården, också långt efter det att frihetsmilsprivilegiet spelat ut sin roll. ^’Jfr Jiitikkala 1979, s. 55.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=