319 nekade/^ Omman i grova brottmål icke kundefå fram fullt bevis, men det ändå fanns flera indicier, somtydde på att den anklagade var skyldig, hände det icke sällan, att domstolarna ställde målet under Guds dom, d. v. s. man tillämpade institutet ahsolutio ab instantia, vilket innebar, som jag tidigare sade, att man icke fällde något definitivt avgörande i målet utan den tilltalade blev frisläppt, dock med risk för att åter dras inför rätta, omnya bevis skulle kommai dagen/"* Iblandsäger man icke uttryckligen, att målet ställs under Guds dom, utan man säger blott, att vederbörande släpps fri i brist på bindande bevis, omicke senare nya bevis kommer i dagen, alltså i viss mån en formav villkorlig frigivning/^ Jag har även träffat på några exempel på insättande på bekännelse i 1600talsmaterialet, d. v. s. man har burat in den anklagade i fängelse eller häkte för Promptuarium ..Sveahovrätts arkiv, RA, Söderala tingi Hälsingland 1624, fol. 135 r — 135 v. En kvinna anklagas för barnamord. Kvinnan hade fött barnet i lönn och tagit hem det och lagt det i sin säng. Hon tog fram det döda barnet, när hon blev »hårt» tillfrågad omdet, men uppgav då, att hon ickevisste, omdet hade liv eller ej, när det föddes. Resolution: kvinnanskall avrättas på grund av att hon fött barnet i lönndom och sedan handlat otillbörligt med detsamma. — Uppsalarådstugurätts domböcker, Uppsala stadsarkiv, Uppsala landsarkiv, 1/3, 3/3, 10/3, 17/3 1662. En man dömes på indicier för mord. — Bechius-Palmcrantz, Jur. sam. VI, s. 1603—1605 år 1632. Mord, s. 1609 f. år 1662. Mord, s. 1647 f. år 1647. Dråp. — Svea hovrätts referendbok åren 1624—1629, Svea hovrätts arkiv, RA, fol. 4 v, 20/9 1624. Falskmyntning. Exempel: Löw, Stora Mällösa 1:2, s. 137 år 1645; Promptuarium..., Svea hovräts arkiv, RA, fol. 52 r — 53 r år 1635, fol. 58 r — 59 r år 1634, fol. 62 v år 1657, fol. 154 v — 155 r år 1630, fol. 209v år 1645; Handskr. B 101 :ö, UUB, nr 108 år 1652, nr 227 år 1677, nr 368 år 1625, nr 526 år 1677, nr 530 år 1675, nr 552 år 1659, nr 619 år 1670, nr 752 år 1635; Handskr. Palmskiöldskasamlingen 122, UUB, s. 804 f. år 1597, s. 805 år 1670; Handskr. B 115:a, UUB, nr 334, fol. 460 r — 461 v, år 1733; Handskr. B 238, UUB, nr 8, fol. 12v — 14 v, år 1702; Handskr. 240, UUB, nr 599, fol. 169 r o. v år 1702, nr 883, fol 288 r år 1710, nr 888, fol. 289 v år 1710, nr 1041, fol. 389 v - 390 r, år 1716, nr 1336, fol. 476 v, år 1728;/. Haugard, Några blad ur Askersunds äldsta domböcker, Stockholm 1945, s. 30 f. år 1676; Bechius-Palmcrantz, Jur, sam. V — X A, passim; Örebro Länsstyrelse, landskansliet, hovrättens brev, Uppsala landsarkiv, passim. Exempel: Lantf/n, På häradsting III, s. 104f. 18/5 1618. Misshandelsmål. »Dock efter de vittne, somtilstädes voro, kunde ingen binda honomtill dråpet utan sades fri för samma hummelsmål med mindre någon annan kan komma, som bättre besked haver.», s. 144, 19—20/2 1644. »Fri om icke bättre skäl uppkomma, som Erik till saken binda kan.», s. 177, 17/3 1617. Fri efter ed, om ingen kunde bevisa bättre, s. 179, 11/10 1619. Fri efter ed, om ingen kunde bevisa bättre; G. Granfelt; Utdrag ur Åbo stads dombok 1632—1634. Del IV, Helsingfors 1890, s. 39 f. 8/11 1628. En kvinna har beskyllt en annan kvinna för hor. Den förstnämnda kvinnan nekar till att ha sagt något dylikt. Den andra kvinnans man uppträder å sin hustrus vägnar som kärande. Han kan dock icke bevisa saken, och rätten finner det stridande mot domarreglerna att fordra edgång, varför den tilltalade förklaras fri från beskyllningen »så framptt icke här eftter bettre och flere skäll och wittnen, som laghlige äre eller efter lagen ware böör, framkomme.»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=