30 det styrks av min undersökning, där godsägarens motiv kunnat fixeras för en minst sagt radikal skatteomläggning, tänkt att omfatta alla De la Gardies bönder på grevskapsgods och nytt frälse, d. v. s. på alla hemman av ursprunglig skatteoch krononatur.^^ Här gällde det naturaskattesystemets förvandling till ett penningskattesystem, med årligaräntans och mantalsräntornas naturapersedlar (med undantagav dagsverkena) avlösta till fasta priser och med t. o. m. tionden förvandlad till en fast, i pengar betald skatt, somintevarierade med skördeutfallet. Viden närmare kontroll upptäcktes också att även andra godsägare (kanske främst i »perifera» landskap som Småland och Västergötland) har praktiserat en omfattande penningavlösning för gods på både gammalt och nytt frälse. En på sina håll kraftigt intensifierad bondehandel, med räntepersedlar och/eller andra produkter, kan alltså lika väl ha blivit följden av godsavsöndringarnasomden adliga handelsaktivitet, som Heckscher förutsatte. Detta kan inte nog understrykas, liksom orsakerna till skatteomläggningen i fallet De la Gardie, som är det enda som hittills har utforskats närmare, nämligen godsägarens behov av pengar och strävan att åstadkomma lättare budgeterbara inkomster, i syfte att underlättade många kreditorernas betalning. Efter överläggningar med bönderna, som sammankallats till allmänna stämmor, slöts kontrakt omskatternas framtida utgörande. Det har sagts om bl. a. just dessa kontrakt, att de inte är annat än räntetagarens resolution, underförstått att de ensidigt tillgodosett dennes krav och saknat karaktär av ömsesidig förpliktelse,^^ vilket vid närmare påseende visar sig vara ett teoretiskt bestämt påstående, som inte prövats empiriskt. I undersökningen av Dela Gardies ansträngningar att få naturaskatternaförvandlade till fasta penningavgifter har emellertid böndernas inställning till hela eller delar av skatteomläggningen i någon mån kunnat bestämmas. Skillnader har förekommit både mellan bönderna i olika områden och över tiden, och genom vissabönders motstånd blev skatteomläggningen frånbörjanintelika heltäckande somplanerat. I stora drag är också den ekonomiska innebörden för parterna klar, nämligen att bönderna — genom penningvärdeförsämringen — bör ha tjänat på skatteomläggningen, vartill skall läggas att överenskommelsen har hållits i helgd, också när den var påfallande oförmånlig för ränteägaren. Styrkeförhållandet mellan parterna har följaktligen inte varit så ojämnt, och bönderna inte heller i dessa sammanhang så prisgivna åt sina adliga husbönder, som man traditionellt har utgått ifrån. Vad ekonomin beträffar gäller denna slutsats f. ö. alla adelns bönder, således Revera, Gods och gård 2 (manus). Sammanfattning i Revera 1974. Jutikkala 1979, s. 55, som åberopar Lars Herlitz, vars omdöme just skall ha gällt De la Gardiegodsens kontrakt. Jfr dock L. A/er/nz, Jordegendom och ränta. Omfördelningen av jordbrukets merprodukt i Skaraborgs län under frihetstiden, 1974, s. 157 f. (av not 34 s. 158 framgår att det inte heller gäller ovannämnda kontrakt, vilka Herlitz inte känner till).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=