316 tokollen och andra officiella källor tillgripit svårare fängelse.^^ Mycket oftapåpekas i rättsfallen, att bekännelsen avlagts frivilligt eller godvilligt och att den anklagade erkänt onödd och otvungen. Därav kan man emellertid icke våga draga den slutsatsen, att det även förekommit erkännanden, som avgivits under tvång. Det kan vara så, men det behöver icke vara så. I den romersk-kanoniskarätten finner man bestämmelser omatt den anklagade helst skulle vara confessus et convictus, d. v. s. han skulle både ha erkänt och blivit övertygadgenomandra bevis. Sammauttryck återfinnes oftai svensk form i det svenska domstolsmaterialet. Som exempel kan jag ta en dom från Svea hovrätt 1671, där det heter: »Likväl såsomhan icke allenast med edeliga vittnen är övertygad utan ock själv tillstått och bekänt sig...» döms han till halshuggning.^^ Särskild vikt fäste man även under 1600-talet liksomtidigare under medeltiden och 1500-talet vid de erkännanden eller anklagelser, somen döende person ** Kungl. brev och resolutioner i kriminalmål 1694—1697, Götahovrätts huvudarkiv, Jönköping, brev nr 44 9/7 1695. Kungl Maj:ts resolution över tre tjuvar. En av tjuvarna nekar till den stöld, som han tidigare erkänt. Han säger sig ha erkänt på grund av fruktan för »järnens» tillsättande. Kungen ger nu befallningomatt häradshövdingen skall förhöras, hur han kommit påden tanken att emot lag och utfärdade förbud slå någon i järneller låta pinanågon för att därigenom få framen bekännelse. — Karl XI hade ju förbjudit tortyren. — Örebro Länsstyrelse, landskansliet, Svea hovrätts brev 1634—1664, Uppsala landsarkiv, brev 24 30/4 1653. En man, som är anklagad för att sympatisera med upprorsmän, skall »medh Handhklöfwer någre timmar på wäggen upslås ochsåledes sanningen att honom utletass...» — Örebro Länsstyr. landskansliet, Svea hovrätts brev, Uppsala landsarkiv, brev 1/8 1698. En man är anklagad för stöld hos borgmästaren. Rätten skall låta »sättia handklåfwor på Swän, då haar han omsider bekiendt». — Uppsala rådstugurätts domböcker, Uppsala stads arkiv, Uppsala landsarkiv, 12/2 1651. En soldat är anklagad för stöld. Han nekar. »Honom förmantez bekiennasanningen han wille inthet där till. fördez ähn widare till fängelsedt skickadesig grufweligt illa, han späntez i handklåfwer at späkia». — Uppsala rådstugurätt 19/12 1657. En kvinna, misstänkt för stöld, nekar till anklagelsen och får då »handklöfwar» påsatta. — Handskr. B 226, UUB, nr 65, s. 141 —143. Kungl. brev 8/8 1711 till Svea hovrätt, att kämnärsrätten i Norraförstaden i Stockholm får använda svårare fängelse och skruva på handklovarna på en fänrik, somär misstänkt för mord. Se ovan under not 63. — Handskr. B 226, UUB, nr 102, s. 220—221. Kungl. brev 2/1 1713 till Svea hovrätt, att en man och en kvinna, somär misstänkta för stöld, skall sättas i svårare fängelse för att få dematt bekänna. Enligt kungl. rådet, just.-rev., skall svårare fängelse få användas med handklovar påskruvade. Samtidigt skall de förmanas av prästerna att bekänna. — Gävle stads dombok 1631 —1639 utg. av E. Brännman ochi4. Lenner, Gävle 1982, s. 31 f. 15/10 1631. En kvinna, somär misstänkt för att ha uppgivit fel far till sitt barn, hotas med tumskruvar och sätts i tjuvkällaren »på thet hon till bekännelsen komma kundhe, der hon blef hårdt fängsladt.» — Bechius-Palmcrantz,]uT. sam. X A, s. 1293. Stockholm 1677. En man är anklagad för blodskam med sin dotter. Han har utsatts för hårt och långt fängelse men har trots detta icke erkänt. ** Promptuarium..., Svea hovrätts arkiv, RA, fol. 2 v, 27/3 1671. — Se även Bechius-Palmcrantz, Jur. sam. XIV, s. 41. Ett rättsfall från 1643 »Aldenstund Båtzmannen Michell Månensson öfwertyges och siälf tillstår sig hafwai berådde mode...» — Bechius-Palmcrantz, Jur. sam. VII, s. 103 f. Ett rättsfall från 1682 ang. en 13-årig gossse som haft tidelag. I Svea hovrätts resolution heter det, att gossen har »frijwilligt tillstått och öfwertygadh är...»
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=