314 att bli av med den andra. Vid horsbrot skulle det egna erkännandet styrkas av »andra skiäl». Som regel uppfattade man emellertid det egna erkännandet som fullt bevis, och man var icke ovillig att pressa fram ett dylikt genom t. ex. prästernas förmaning eller genomandlig eller kroppslig tortyr. Prästerskapets medverkan vid frampressandet av en bekännelse genomundervisningoch förmaningnämns ofta i domstolsprotokollen. Ofta påpekas det, att prästerskapet skall göra sitt yttersta för att förmå den tilltalade att bekänna med tanke på hans själs salighet. Däremot framhålles både i domstolsmaterialet från 1600-talet och i ett kungligt brev från 1730, att prästerna icke fick röja bikthemligheter. Den andliga tortyren, territionen, bestod vanligtvis däri, att man förde ut den anklagade på avrättningsplatsen och sade åt vederbörande, att han skulle dö och att det därför vore lämpligt med tanke på hans själs salighet, att han erkände. Det finns många exempel på dylik territion i hovrätternas resolutioner från 1600talet. Kroppsligtortyr var däremot icke särskilt ofta förekommande, men jaghar funnit en rad exempel från framför allt 1600-talets förra hälft. Det har framför allt förekommit i barnamordsmål,^° spionmål^* och religions- och Stockholms stads tänkeböcker från år 1592. Utgivna av Stockholms stadsarkiv. Del IX 1616—1617, Stockholm1968, s. 160,4/11 1616. En präst vägrar säga allt, hanvet, vidhandläggningen av ett mål inför rätta på grund av förbudet att röja en bikthemlighet. — Bechius-Palmcrantz, Jur. sam. XA, s. 291 ff. Ett rättsfall från Svea hovrätt 1624. Målet rör ett lägersmål mellan en kvinnaoch hennes systerson. Prästen får icke uppenbaraen hemlig bekännelse. — Kungl. brev och resolutioner i kriminalmål 1694—1997, Göta hovrätts huvudarkiv, Jönköping, brev 15 22/10 1694. En för brott misstänkt man anhåller, att prästerskapet skall få uppenbara, vad en kvinnayttrat på dödsbädden. — Handskr. B 115:a, UUB, nr 324, fol. 441 r — 442 v. Kungl. brev 25/2 1730 till Göta hovrätt ang. en kyrkoherde, att han icke kunde förplitigas uppenbara en brottslings avlagda bekännelse. Stockholms stads tänkeböcker fr. år 1592. Utg. av Stockholms stadsarkiv. Del XIII 1622—1623. Stockholms kämnärsrätts tänkebok 1622—1623. Red. av 5. Olsson och N. Sämqvist, Stockholm 1978, s. 421 12/11 1622. En kvinna »ähr strengdt förhörd worden ...» angående ett barns födelse. Tonyr? — Promptuarium..., Svea hovrätts arkiv, RA, fol. 148 r. Ett rättsfall från Enånger 1619. En kvinna är anklagad för barnamord. Hon nekar. Hon har föns ut till avrättningsplatsen för att bli skrämd, men detta gav inget resultat. Hon har anammat sakramentet på att barnet var dödfött. Slutligen har hon blivit »pinligen förhördh» men hon nekar alltjämt. — Svea hovrätts referendbok 1624—1629, RAfol 194 r — 195 r. Ett mål från Botasocken 11/11 1629. En kvinna, somanklagats för barnamord har varit hårt fängslad med järn och blivit torterad med jungfru (= tumskruv). — Ett mål från Nätra socken i Ångermanland 30/11 1629. En kvinnatorteras med tumskruvar för att hon skall bekänna lägersmål, enfalt hor och barnamord. — Handskr. 101 :ö, UUB, nr 6, Åtskillige mine Excerpter in juridicis och utdragne af Konunga Brefwen uti Kongl. Swea HofRätt, s. 7, nr 9 (1630?) En kvinna blir pinligt förhörd för misstänkt barnamord. Bechius-Palmcrantz. Jur. sam. IV, s. 129 f. Ett rättsfall från år 1616 ang. en man, som haft förbindelse med fienden och infört paskiller från Polen. Dömes till pinligt förhör och döden. — Se samma rättsfall i handskr. B 101 :ö, UUB, nr 9; Domar från Forskngr i Svea HofRätt, 27/5 1616. — Handskr. B 101:0, UUB, nr 9, 19, 7 1616. En annan man, som infört brev från fienden. »Derföre dömmes han till Tortur pinligen förhöres och bekenne sanningen.» — Handskr. B 226, UUB, nr 19, s. 34—38, Kungl brev 20/2 1703 till översten och kommendanten Skytte ang. en spion. Före exekutionen skall han »till bekännelse i någer mål torqueras».
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=