313 sexuellt umgänge med ett skogsrå^^ eller en gammal kvinnas bekännelse om tidelag med en tjur.^^ Likaså tvivlar man på erkännandets sanningshalt, när man icke funnit corpus delicti.^^ I ett horsmål från Stigtomta i Södermanland, som behandlades i Svea hovrätt 1629 var man icke säker på att mannens bekännelse var sann. Man uteslöt icke, att han med sin bekännelse velat, som det heter i resolutionen, »ljuga livet av hustru Kirstin», med vilken han påstod sig ha gjort dubbelt hor.^^ Man bör i detta sammanhang observera bestämmelserna i 1686 års kyrkolag rörande skillnad i trolovningar och äktenskap. I kap. 16 § 6 föreskrives nämligen följandei frågaomäktenskapsskillnad: »Uti Achtenskapet tillåtes och skilnadt, när Man eller Quinna wid werldzlig Rätt, så wäl af andra skiäl, som egen bekännelse, bepröfwas hafwa, under warande Achtenskap, beblandat sig med någon annan, och Hoor bedrifwit,...» ^^ Ivar Nyländer har i sitt arbete »Studier rörande den svenska äktenskapsrättens historia» påvisat, att formuleringen av detta lagrumhärrör från ridderskapets projekt, vilket i sin tur hade haft den Danske Lov till förebild.I Christian V:s danska lag av 1683 löd motsvarande bestämmelse: »Horerj. Dog skal den Person, somanklagar, lovligen staevne den, der anklagis, i Rette, og skielligen bevise det: Og er det ikke nok, at den Person, somanklagis, det selv bekiender, fordj mand tit befinder, at mange lyve paa sig selv, paa det den eene kand blive af med den anden, og komme den i Skade, somhand, eller hun, siger sig at have syndet med, eller for anden Sag.»^® Vid horsbrott skulle man alltså icke anse eget erkännande somfullt bevis på grund av att det låg alltför nära till hands, att den ena parten ljög på sig själv för Ett mål från 1705. Häradsrätten dömde mannen till döden, medan hovrätten (Göta hovrätt) friade mannen och betecknade berättelsen somfantasier. Handskr. B 208, UUB, fol 233 r — 235 r.; Handskr. B 115: f, UUB, fol. 238-241. Ett mål frän 1651. Handskr. B 203, UUB, s. 302. Bechius — Palmcrantz, Jur. sam. V, s. 615 f. Ett mäl frän Svea hovrätt 1684 rörande en kvinna, sombekänt barnamord. Mannen tillstår, tidenpassar, kvinnan har mjölki brösten, men kvinnor som sett den tilltalade kvinnan naken i badstugan, har ej märkt, att hon var havande, och barnet, corpus delicti, har ej påträffats. Kvinnan straffas med risslitning och uppenbar skrift. — Se härom även handskr. B 101 :ö, UUB, nr 153. Promptuariumexemplorumin rebus criminalibus, Svea hovrätts arkiv, RA, fol. 154r. Kungl. Maj :ts resolution: »Effter Oluf Matzson hafuer bekent sigh, hafua giort dubbelt hoor. Derföre skall han effter sin egen muns bekennelse mista lifwet. Och om han än icke hade giort samma hoor, sä borde honomdochmistalifwet för falsk witnesbördoch för det han hafuer welt liuga lifwet af hustru Kirstin.» 1686 års kykolag utg. av Samfundet pro fide et christianismo, Uppsala 1936, s. 50. I. Nyländer, Studier rörande den svenska äktenskapsrättens historia, Acta universitatis. Stockholmiensis, Studia juridica Stockholmiensia 12, Stockholm 1961, s. 20 ff. Kong Christian den femtis Danske Lov ved Justitsministeriets omsorg, under det juridiske Fakultets Tilsyn udg.... af Dr. jur. V. A. Secher, Kobenhavn 1911, Tredie Bog. 16. Capitel. 15, s. 511.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=