310 Likaså kan nämnas, att Kungl. Maj:t 1685 förklarade, att två eller tre vittnen utgjorde fullt bevis, ehuru det enligt Sveriges lag erfordrades sex stycken. Det är naturligt, att man finner spår av denna reception av den legala bevisprövningens principer även i lagkommissionens förarbetentill 1734 års lag, såväl i fråga om värderingen av bevismedlen som i fråga om kvalitetskraven på vittnena, i diskussionen om det skulle vara tillåtet att använda tortyr för att pressa framett erkännande och i förslaget omatt i den nya lagen införa bestämmelser ommörka måls ställande på framtiden liksomäven i bestämmelser om användande av svåra fängelse. Jag skall icke här gå in på 1734 års lag och icke heller analysera NehrmanEhrenstråhles arbeten, då de hör nästa århundrade till, men så mycket kan väl sägas, somatt hans framställning av bevismedlen är synnerligen intressant och vittnar omstor förtrogenhet med både svensk och utländskdoktrinoch lagstiftning. I det ortodoxa 1600-tals-Sverige utbredde sig en kyrklig enhetskultur, och i det svenska kulturlivet började även naturrätten och andra ideologiska strömningar göra sig gällande. I 1600-talets processrätt märker man av allt detta mest kanske det religiösa inflytandet. Redan i 1608 års upplagaav Kristoffers landslag befallde Karl IXi stadfästelsebrevet, att domarna skulle döma efter Guds lag i bibeln i vissa grova brottmål,^"* och samma religiösa syn på hela tillvaron finner man i 1634 års regeringsform^^ i 1635 års landshövdingeinstruktion,^^ i religionsstadgan 1655,^^ i religionsplakatet 1663,^* i Karl XI :s kungaförsäkran 1672,^’ och i 1686 års kyrkolag. Typiskt nog förklarade även Johannes Loccenius, att »enhet i den sanna religionen» var rikets första grundlag,'*’ och Clas Rålamb påpekade i sitt arbete Kungl. brev till Göta hovrätt 25/5 1685. — Man kan notera, att bl. a. Kloot framhöll, att det i praxis vid tiden för utgivandet av hans arbeten räckte med två eller tre vittnen för fullt bevis i stället för sex, som lagen fordrade, om alla var ense i sitt vittnesmål. Kloot, Proc. crim., s. 280, Cap. VI. Samma upplysning lämnar Carolus Lundius i Collegier öfwer gamble Lagarne, skrivnaav S. Tömer, blad 492 r, handskr. UUB, B 184:d, samt Nicolaus Gavelius i sin dissertation De modo in judiciis, som han lade fram i Uppsala under Lundius’ presidium 1689 (s. 27, § 5). W. Sjögren, Förarbetena till Sveriges rikes lag 1686— 1736, V, Upsala 1903, s. 433 ff. Cap. 10; VI, Upsala 1904, s. 521 ff. Cap. XVIII, s. 559 ff., s. 563 ff. Swerikes Rijkes Lands-Lag, Stockholm 1726, Stadfästelsen. E. Hildebrand, Sveriges regeringsformer 1634—1809 samt konungaförsäkringar 1611 —1800, Stockholm 1891, s. 6. C. G. Styfffe, Samling af instructioner för högre och lägre tjenstemän vid landt-regeringen i Sverige och Finland, Stockholm 1852, s. 194, § 8. A. A. von Stiernman, Samling utav åtskilliga... Kongl. Stadgar, Bref och Förordningar Angående Religion, Stockholm 1744, s. 53 ff. von Stiernman, Samling... ang. Religion, s. 92 ff. Hildebrand, Sv. regeringsformer, s. 216, § 1. Kyrkio-Lag, Stockholm 1687, Cap. 1, § 1. ■*' Loccenius, Synosis, s. 4 f. Diss. II.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=