295 riserar rätten, som gör matematik av rättssystemet. En tankegång med djupa rötter inomden medeltida ontologin där världen framhölls vara välordnad och uppbyggd av Gud enligt principer möjligaatt uppnåochförståför människan, i analogi med naturrättsprinciperna och rättvisans principer i allmänhet.I samma anda skulle Carl XI uppfostras. »Ty de är märkligt» framhåller instruktionen för hans uppfostran, i anslutning till ett Bibelrum, hur »Gud har allt skickat med tal eller räkning, mått och vikt».*^^ »Prudentia» och »lustitia», klokhet och rättvisa, ommöjligt tvåkardinaldygder som borde förenas hos domaren enligt tidens rättsteori.*^^ Förbindelsen mellan dessatvådygder, det gemensamma, är i detta avseende läranom»circumstantiae», omständigheterna. En »prudens» man beaktar de särskiljande omständigheternai varjefråga, det som ger problemet dess särart. Enrättvisdomare gör det i strafftillämpningen. Läran om »circumstanstiae», omständigheterna, med alla dess teoretiska förutsättningar har alltsedan antiken brukat exemplifieras med hexameter-versen: »quis, quid, ubi, quibus auxiliis, cur, quomodo, quando», vem, vad, var,med vilka medel, varför, på vilket sätt och när.*^^ Jämte andra vers-varianter har den under medeltiden varit föremål för intensiv användning, främst inomden medeltida bot-litteraturen, denså kallade kasuistiska litteraturen, som »fontes moralitates», moralitetens grundvalar. Kring dessa begrepp, somförsta utgångspunkt, gjorde den medeltida biktfadern sin bedömningav den mänskliga handlingens moraliskahalt.^^^ Thomas abAquinoanvände den i sin lära om den mänskliga gärningens karaktär. Med i synnerhet denna hexameter-vers ville även medeltidens och barockens jurister symbolisera, dels det teoretiskaförhållandet mellanlagen, normen, ochdess otillräcklighet inför verklighetens mångfald och dels det faktumatt domaren, en »prudens» man, städse hade att beaktanaturens rätt vid strafftillämpningen. Entillämpning där lagen var nödvändig som en hjälp på vägen, den gäller ju dock »ut in pluribus», men ej tillräckligför ett materiellt, geometriskt, gott resultat i anslutning till naturrätten. Genomanvändningen av »circumstantiae», nämnda hexametervers, kommer domaren ytterligare en bit närmare det goda resultatet i anslutning till naturrätten. Av denna anledning kallades, alltsedan Thomas, E. Gilson und Ph. Böhner. Christliche Philosophic von ihren Anfängen bis Nikolaus von Cues. 3. Aufl. Paderborn 1954, S. 639 ff., 646; samt G. Kisch. Melanchtons Rechts-und Soziallehre. Berlin 1967, S. 45 f.; samt W. Trimpi. »The Quality of Fiction», in: Traditio 30 (1974) p. 41 (rättens geometrisering hos Artistoteles, Platon och Spinoza framför allt). Ovan not 96 (E. Gripenhjelm). Thet tredje huvudstycket, §1. Pieper. Klugheit (1949) S. 46. Grundel. Die Lehre von den Umständen der menschlichen Handlung im Mittelalter. Miinster 1963, S. 128. Standardverket för äldre medeltid är Grundel (1963), S. 66, 82 ff., 115. I Summa Theologica I.II.7. sammanfattar Thomas den.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=