294 hang, med en aritmetisk proportion mot brottet». Över hundra år senare angav Johannes Schilterus i sin kommentar till den romerska rätten i Tyskland, att »sedan man väl utrett sanningen ombrottet och dess omständigheter, bör man även finna ett mot brottet proportionerat straff.»'*^ Men vid detta laget har domaren lämnat lagens, för att använda Stephanus ord, »abstrakta, allmänna» planochgått över till att bedöma de enskilda »circumstantiae». Dendomaresom gått in i det enskilda målets konkreta omständigheter använder därvid den andra delen inomdet aristotelisk-scolastiska rättvisebegreppet, nämligen den geometriskaproportionen. Det är ocksåSchilterus mening. »Givetvis är intemåttet och proportionenmellan brott och straff en jämn ordning, somvi kallar den aritmetiska proportionen, utan den skiljer sig på grund av förändring i personernas ställning, villkor och värdighet som vi därför kallar, i motsvarighet till detta, geometriskproportion».”^Och Mathias Stephanus beskrivningav förhållandet lyder; »Domaren, rättvisans instrument, då han verkställer lagen och i de konkreta förhållandena anpassar straffet till personen återför därmed saken till en genometriskproportion, inteendast vad gäller gärningen utan även vad gäller personen, såväl den somhar felat, liksom den mot vilken gärningen begåtts». Schilterus anger att denna geometriska proportion tillämpas i daglig praxis i Tyskland.”* Svenska röster klingar med samma självklaraaristoteliskaterminologi. Carolus Lundius i sin skrift från år 1684, omstrafftillämpning, använder terminologin med innebörd att aritmetik = det abstrakta = lagens straff, men geometri = det konkreta = domarens straff.Samma krav på konkretion, anpassning till de enskilda omständigheterna, som Thomas ab Aquino fordrar.Av den rika mängden svenska uttalanden i frågan kan här nämnas Johan Ihres, som vid mitten av 1700-talet menar, likalydande med den långt äldre tysken Stephanus, att med »aritmetisk proportion» fastställer man förhållandet mellan brott och straff i lagen, men i det rättvisahandlandet strävar lagens verkställare, eller magistraten, rättvisans instrument, då han följer lagen och ålägger en person straff i det konkreta att återföra saken till en geometrisk proportion.'^’ Ett rättvist handlande är följaktligen ett handlande somgeomet117 Praxis luris Romani in Foro Germanico. Francofurti ad Moenum 1733. De Poenis §172. a.a. §172; samt Stephanus, Officio ludicis (1625). Lib. IX. Cap. XXII. n. 19 ff. Schilterus anför endast person-omständigheter, sannolikt endast i exemplifierande svfte. En normal enkel uppdelningvar annars att låta dem hänföras såväl till person somgärning. Se F. Schaffstein. Dieeuropäische Strafrechtswissenschaft imZeitalter des Humanismus. Göttingen 1954, S. 68. Beträffande FarinaciUS, Carpzovs och den okände adelsmannens åsikter; se vid noterna 61 och 76. "^Officio ludicis (1625). Lib. IX. Gap. XXII. n. 21. Praxis luris Romani (1733). De Poenis §172. De Poenarum irrogatione. Diss. Uppsala 1684. Thesis 25. Byme. Situation (1966) p. 534. »Ainsi S. Thomas admet la nécessité d’interpréter une loi donnée å la lumiére des circonstances concretes.» De Necessitate exsecutionis legum in republica. Diss. Uppsala 1741, s. 14. 120
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=